Tidig morgon i torpet. Kylskåpet ekade tomt. Kaffet var slut. Magen kurrade. Någon borde göra något. Frun mumlade något under täcket om att man borde skicka ett moppebud. Du som gillar att åka hoj kan väl ta en tur och handla på vägen, sa hon. Jag slängde en väska över axeln och trampade igång trajan. Körde en omväg på roliga grusvägar bort mot affären. Passade på att tanka på vägen.
Kände vid affären att det stank soppa. Lukten var fortfarande kvar efter utförd leverans av smörgåsmat till torpet. Jag pillade lite förstrött på de bubblor som under ganska lång tid bubblat upp vid ena infästningen av bagageräcket. Det droppar nu ganska friskt därifrån.
Trist, men jag har sett det komma så jag kan tyvärr inte skylla på någon annan än mig själv.
Nu kan man välja på ett par saker. Skita i det och tanka halv tank resten av livet. Fördelen med det är att man får tillfälle till många tankstopp när man kan räta ut de stela gubblederna. Man kan också åka till järnaffären och köpa kemisk-metall-spackel. Eller så gör man rätt och hårdlöder skiten så att det blir tätt. Spackeltricket har jag lagat det med förut, och det höll i några år innan det nu läckt igenom. Vi får se, spackla nu, löda i vinter? Ja det verkar som en plan.
