Kategori: Tankesmedja (Sida 1 av 26)

Just idag är jag stark

Just idag skulle det ha varit hemmapremiär på Söderstadion.

Just idag skulle vi ha marcherat tillsammans från medborgarplatsen. Hela hammarbyfamiljen.

Just idag sitter vi i coronatän.

Just idag är vi många som är permitterade från våra arbeten.

Just idag är vi många som har c-ORO-na i kroppen.

Just idag kan vi bara vänta på att viruset läker ut ur samhällskroppen.

Just idag vill jag hoppas att det är sant. Det dom säger. Att trädet får starka rötter av att det blåser.

Just idag längtar jag till den dagen då vi står där på läktaren. Tillsammans igen. Starka. En dag när vi alla mår bra.

Just idag vill jag sjunga – JUST IDAG ÄR JAG STARK

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag ser måsarnas flykt
Jag ser solglittrets dans
Jag ser fram emot härliga tider
Jag ser kvinnornas ben
Jag ser ögonens glans
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Jag hör skrattande barn
Jag hör slussarnas brus
Jag hör till de få som kan leva
Jag hör inre musik
Jag hör vindarnas sus
Jag har tron på mig själv på min sida

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer

Texten är skriven av Aapo Sääsk. Förevigad och tonsatt av Kenta Gustavsson 1979 på plattan “Kenta”. Sedan dess är låten en kampsång för Hammarby IF.

Karantän i experimentverkstan

Nu när Coronapandemin sprider skräck över världen så gäller det att göra det bästa av situationen. Ingen vill träffas, krogar och konserter stänger. Allsvenskan 2020 skjuts på framtiden. Inget surr som stör. Kan ju ha något gott med sig, om man nu inte blir sjuk. Kanhända kan en person som jag, som har svårt med koncentrationen längre stunder. Nu få något gjort. Nu när det inte finns nåt som pockar på uppmärksamheten? Vi får se.

År 1665, när pesten härjade i England. Då skickade universitetet i Cambridge hem alla studenter för att hindra smittan att spridas. En av dessa var Isaac Newton. I över ett år satt han hemma på familjens gård i Woolsthorpe. Under den här karanänstiden lade han grunden till både sina teorier om gravitationen och optiken.

Själv har jag nyss börjat lära mig den svåra konsten att svetsa med TIG. Så jag går nu in i en frivillig karanän i experimentverkstan. Svingar min Wolframstav, finslipar mina färdigheter, och ser vad som kommer ut av detta.

Idévärlden och hur allt upprepar sig

En meckarkväll i garaget kan bjuda på överraskningar. Man hälsar på ett antal personer, utbyter artigheter och information, får i sig öl och micropopcorn och helst blir även något gjort på projekthojen. Men ibland, mitt i stim och stress, uppstår också samtal. Tankar och funderingar tar form.

En kväll nyligen befann jag mig i vår slitna klubblokal med ljusrörsbelysning och kvav luft. Rummet påminner om en grotta. Byggd av radonhaltig betong. En radongrotta. Det var en kväll med mycket energi i luften. Och med ens var jag del av en rappt diskuterande grupp med många röster. Idér och förslag på hur hojarna ska byggas om kastades fram och tillbaka genom rummet.

“Det är helt klart vridet fyrkantsjärn som gäller i år” sa någon. “Chopper med coffintank, precis som på åttitalet” säger en annan. “Vilken bra idé. Helrätt stuk” utbrister en tredje. “Ingen idé, skitsvårt att få till en sån med rätt proportioner” hörs en surmulen röst från ett mörkt hörn i rummet.

Det snurrar i huvudet. Radongrotta. Idéer som krockar med verkligheten och inte riktigt blir som vi föreställt oss det. Det är som Platons grottliknelse. Men istället för skuggor från idévärlden så ser vi vaga minnen från förr. Vi får impulser att göra något. Vi får inte riktigt till det som vi tänkt. Vi håller på en stund. Tröttnar. Börjar med något nytt. Tjugo-trettio år senare får någon samma idé igen. Allt upprepar sig.

Fast lite annorlunda.

Liten men naggande god

I somras körde jag planlöst runt på en motorcykel en dag. Solen sken i 25 grader. Fartvinden smekte mitt ansikte på ett mjukt och varmt sätt, nästan kärleksfullt. I en skymd kurva dyker en skylt upp i ögonvrån. LOPPIS – KAFFE – HEMBAKT idag mellan 11.00 och 16.00. När livet ger en såhär tydliga tecken, då måste man följa dem.

Tvärnit – Kraftigt nerlägg – Val av ny riktning

Impulsloppis, det är då man hittar bensintanken man blir förälskad i. En moppetank från DBS, en gång i tiden skinande kromglänsande blank. Idag härligt patinerad. Efter att ha köpslagit med veterangubben med veteranmoppegrejer en stund enades vi om exakt rätt pris. Tanken gick precis in i sidoväskan på hojen. Så liten är den. Nu har den legat till sig på en bänk i garaget ett par månader. När jag började greja med den sorgligt eftersatta choppern testade jag att sätta dit tanken. Och se där, den hittade hem.

Nu börjar dock mina vänner på klubben bli oroliga. Förra sommaren när vi åkte ihop. Då blev det några oplanerade stopp på grund av soppatorsk med min nuvarande tank på runt sju liter (eller möjligen fem tillgängliga liter eftersom tunneln är så hög och jag endast har soppakran på ena sidan).

-Hur ska det gå nu när du bara har runt tre eller fyra liter? Undrar dom (lite oroligt).

Ja det får vi undersöka under åksäsongen nästa år. Hur ska det gå? Vi får antagligen många trevliga tankstopp, med möjlighet för kaffe och mazarin. Eller isglass. Då sitter vi avslappnat i gräset. Andas. Låter pulsen gå ner i en hälsosamt lugn takt. Funderar över hur långt vi ska komma den dagen, eller i livet och var universum kan ta slut. Kanske tar vi oss ett dopp i någon sjö också när det är dags att ta fram reservdunken.

Less is more!

Återwin-win-win

Här ligger jag bredvid en skrothög av metall. Den är till största delen tillverkad under mitten av sextiotalet i en engelsk motorcykelfabrik. Arton tidigare ägare har satt sin prägel på den. Längre framgaffel. Kapad baksving. Mer eller mindre lyckade motorrenoveringar. Hojen är körbar fast med lite märkliga köregenskaper. Den har ändå lyckats ta sig genom besiktningen med blanka papper. Nu är det min tur att sätta en personlig prägel på den. Målet är snyggare, bättre och snabbare. Det är tur att garagesäsongen har börjat och att den fortfarande känns lång.

Det ska bli återvinning av metallskrot. Så att hojen återvinner sin forna glans. Lyckas detta så kommer jag gå ur det med ett återvunnet självförtroende.

win-win-win

« Äldre inlägg

© 2020 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑