Värmebölja och första arbetsveckan efter semestern. Då får man svalka sig på lunchen med en hojtur till stranden och ett dopp i havet. Kallt stål i rimlig fart, för lagom svalkande fartvind, och sedan ett par längder i bräckt vatten. Piggar upp. Bad-Boj. Bad-Hoj.
När man får haverier längs vägkanten gäller det att man havererar i närheten av folk man känner. Folk som har tid att komma med släp och hämta upp en och köra till sin verkstad i närheten av haveriplatsen. Folk som har tid och lust att lägga en hel eftermiddag på att tillverka ett specialverktyg för att laga en koppling från en Norton Commando monterad i en Triumph-Flinta. Det var så det var den här gången.
Fjonken, Björken och jag var på väg till en polare som har en stuga i närheten av Vänern. Vi räknade med att det skulle ta hela dagen att ta sig dit. Vi tyckte att vi hade kommit iväg i god tid. Tuffade på i lagom hastighet. Stannade en gång i timmen för att tanka våra små femliterstankar. Efter en utsökt lunch i utkanten av Katrineholm fick Fjonken tvärstopp, det vill säga han kunde inte få i några växlar.
Kopplingshaveri? Rasad växellåda? Oklart vid den här tidpunkten. Här krävdes en grundlig undersökning.
Vi kliade oss i huvudet, och insåg snabbt att det inte var något vi kunde fixa själva vid vägkanten. Det återstod två alternativ; att Fjonken skulle få åka bärgare tillbaka hemåt; eller att vi hade tur, tajming och goda vänner i närheten. Vi hade tur, vi hade tajming, vi har goda vänner; Lill-Max och Skånska-Max från Unrootables kom till undsättning med släp och hjälp att fixa problemet. Fantastiska människor. Fyra timmar senare kunde vi fortsätta vår färd.
Slagordet för den här turen var myntat: Alla ska med!
Nylackad tank med mönster av sju sorters blommor. Sträckta kedjor och ny olja i alla hål. Sommaren kan börja. En av två hojar klara. Den med lång gaffel hann jag inte få ordning på. Men, blir det några regniga dagar under sommarsemestern, så kanske det ordnar till sig. Den står bra på lyften så länge. Man ska ju ha något att pyssla med i höst också.
—Det är snart slutet på januari. Dags att sätta fart. Om du lyssnade noga i tisdags. Då hörde du nog startskottet. En svag knall som ekade i fjärran, och kanske också att det syntes en rökpuff.
—Vilket startskott? Undrar du.
—Startskottet till årets mecksäsong. Det är det jag menar. Nya tag ska tas. Nya former ska formas. Bobbers ska choppras. Choppers ska bobbras. Motorcyklar ska masseras till en bättre version, eller iallafall enligt en annan vision än den man hade förra året. Sedan får man se hur det går med det. Erfarenheten lär oss att det går olika bra olika år.
Mötte upp delar av gänget på klubben. Alla var i funderingar om vad som ska byggas, sågas och ändras. Kanske ska tanken lackas? Verksamheten är en aning trevande. Sådär som det kan vara när man inte riktigt har kommit igång. Som en lång och lite småsömnig söndagsfrukost ungefär. Vårstressen är inte här ännu. Som tur är. Man hinner beställa grejer. Kolla på vad som finns i lådorna. Folk går runt o muttrar och skruvar. Pratar lite hit och dit.
—Men vänta behöver du drag-pipes, det har ju jag. Någonstans. Men var? Ska kolla. Tror det var såna där båda piporna går ner på högersidan, asfräna. Men undrar var dom är?
— Är det nån som har risers som passar till mitt texasstyre?
—Jag har några här som kan funka. Men jag säljer inte, dom här är ju helt unika. Tillverkas inte längre. Vad kan du byta med? Jag behöver nya tändspolar och ett par gummin till handtagen.
-Ja, sådär låter det på klubben när startskottet har gått.
Nu kommer den elaka frosten
Vi kan inte längre på vägarna leka
Men jag ska skydda dig från rosten
I garaget varsamt med dig meka
Så länge mitt hjärta slår
Det lovar jag dig, min kära traja
Ska jag se till att din motor tuffar och går
Av mullret blir alla skraja
När jag kickar igång dig nästa vår
© 2025 Garagekultur
Tema av Anders Noren — Upp ↑
