Från storstadspuls till roslagsvår

Choppern är körklar. Nyrenoverad motor. Nytt elsystem. Nya handtag. Kickar igång den och kör ut till sommarstället. Bra knuff i motorn. Mycket sitter ihop. Ser i höjd med Mörby att bultarna till bensintanken börjar lossna. Kvickt stopp på macken för att lösa problemet. Noterar i minnesbanken att använda locktajt och låsbrickor på sånt man vill ska sitta kvar.

Kör vidare längs kurviga roslagvägar, med ett leende på läpparna, nynnandes på Hugo Alfvéns ”Roslagsvår”.

Skynda dig, skynda dig, skogen kläder sig. Alla fåglar kvittrar, alla fjärdar glittrar. Skynda dig, skynda dig, marken gläder sig. Öppna dina sinnen, allt vad du förmår! Skynda dig, skynda dig, doften sprider sig. Alla blommor knoppas, alla flickor hoppas. Skynda dig, skynda dig, jorden vrider sig, flyktig är vår korta Roslagsvår.

Sångfåglar i underjorden

Åh det är så skönt, när mitt Stockholm är grönt och sakta går hem genom stan. När man är på väg hem från en fest. I gryningen. På våren. Då kan man höra fågelkonserten ute i stadsparkerna. Bofinken som låter som en cykelpump, näktergalens melodiska sånger och koltrastens morgontruddelutt. Det är härligt, man är glad och börjar kanske nynna på en visa om våren och vår vackra stad

“Natten står still den finns inte till
En tystnad en skugga en vind
Den är så kort och den glider tyst bort
När trastarna vakna i stan
Klockan är två hela himlen är blå
Sakta vi gå genom stan.”

Lyssnar man riktigt noga kan man även svagt uppfatta andra sånger. Sångerna från underjorden. Långt ner under marken på Kungsholmen kan man höra hur karaokesången fortfarande ekar i betongen. Natt efter natt, nästan året om. Sången kan gå såhär ungefär:

“If we’d go again
All the way from the start
I would try to change
The things that killed our love
Your pride has built a wall
So strong, that I can’t get through
Is there really no chance
To start once again?
I’m loving you”

London Calling

En helgtripp till London piggar alltid upp. Dricka bärs. Kolla på gamla och nya saker. Lyssna på musik. Ett gubbgäng på drift. Byström som bott i stadsdelen runt vårt hotell guidade oss till de allra bästa vattenhålen och presenterade oss för gamla motorintresserade polare. Svår uppgift. Att försöka leda vårt gäng. Som att valla katter. Tror det tog 23 minuter efter att vi checkat in på hotellet så hade vi tappa bort några på Brick Lane någonstans. Men vi fann varandra igen. Sista kvällen såg vi en skymt av Paul Simonon som spelade plattor på en pub. Stort för ett gammalt Clash-fan. Han är tydligen inne på japansk populärmusik numera. Intressant.

Summa sumarum = Kul helg!

En mack vi minns

Vart ska vi åka? Söderut! Var ska vi ses? Macken på Lindhagensplan!

Det är så det har låtit i decennier när gänget ska samlas för en hojtur. Vi tankade kaffe, mazarin och bensin på macken vid Lindhagensplan. Det var alltid startpunkten för alla gemensamma körningar. Ibland var vi så många att man inte fick plats på macken. Då fyllde vi Lindhagensgatan med hojar och hojfolk. Tror vi var uppemot 75 hojar som samlades något år inför ett Mods vs Rockers.

Det hände att allmänheten blev orolig och ordningspolisen dök upp och undrade vad vi gjorde

– Vi tankar!

– Vart ska ni?

– Söderut!

Sen var det inte mer med det. Vi startade och körde ibland söderut, ibland åt något annat håll. Men oftast söderut. Gasade på över Västerbron för att blåsa rent fuggarna från garagedamm. Genom Hornstull till medborgarnas glädje. Som nu fick uppleva snygga motorcyklar och finstämt mulligt muller studsande mellan husväggarna. Vidare över Liljeholmsbron och bort någonstans söderut. Kanske mot en fest. Högst troligt till en fest av något slag.

Nu är macken stängd. Det ska bli en ny tunnelbanestation där. Det är ju bra, ibland kan man behöva åka tunnelbana. En stad är en levande organism som behöver utvecklas. Vi har redan hittat andra platser att mötas på.

Här bjuder jag på en bildkavalkad från macken och Lindhagensplan med omnejd genom åren. Hittar tyvärr ingen bild på själva macken i mina samlingar. Vem tusan fotograferar en bensinmack? Man tar kort på sina vänner.

Varsågoda!

« Äldre inlägg

© 2026 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑