Nu har det blivit dags för garagesäsong. Gragekultur ska i år mecka Triumph Chopper. Hojen har en ram som är stretchad så att styrhuvudet fått en lite utrejkad vinkel. Det gör att hojen har fått ett ganska långt försprång och blir en aning tungstyrd. Nu tänkte jag testa med en krona som är lite utrejkad. Enligt alla teorier så ska en rejkad krona korta försprånget medan ett utrejkat styrhuvud gör så att det blir längre. Det är en sidvagnskrona som har fyra graders rejk. Vi får se hur det blir. Hur som helst så kommer hojen att bli lägre och längre. Det är alltid ett plus i kanten.
Här finns en sida på engelska som även har en kalkylator, stoppa in dina mått så kan du se vad du får för försprång med de förändringar du tänkt göra. Fast det är så många parametrar att ta hänsyn till, så det är enklare att mäta upp försprånget i garaget på plats när man har hojen framför sig. Tycker jag. https://www.rbracing-rsr.com/rakeandtrail.html
27 oktober 2019 / Janne / Kommentarer inaktiverade för Återvinning. Återvinner. Återvunnet
Här ligger jag bredvid en skrothög av metall. Den är till största delen tillverkad under mitten av sextiotalet i en engelsk motorcykelfabrik. Arton tidigare ägare har satt sin prägel på den. Längre framgaffel. Kapad baksving. Mer eller mindre lyckade motorrenoveringar. Hojen är körbar fast med lite märkliga köregenskaper. Den har ändå lyckats ta sig genom besiktningen med blanka papper. Nu är det min tur att sätta en personlig prägel på den. Målet är snyggare, bättre och snabbare. Det är tur att garagesäsongen har börjat och att den fortfarande känns lång.
Det ska bli återvinning av metallskrot. Så att hojen återvinner sin forna glans. Lyckas detta så kommer jag gå ur det med ett återvunnet självförtroende.
Några livsnjutare ville suga ut den sista biten av sommarens sötma. En hojtur, en båttur, en stuga och en vedeldad bastu i Ålands skärgård, så löd planen.
Elva startande hojar skulle sammanstråla från olika håll och mötas upp vid färjan i Grisslehamn till Eckerö. Ombyggda motorcyklar från det ljuva sextio-och det hippa sjuttiotalet som sig bör. Ett av de snyggaste startfälten man kan tänka sig.
Magnus från Sundsvall startade med sin Norton redan tidigt på fredag morgon. Dessvärre, på grund av tung packning sprack hans fina alutank redan i Gävle. Där fick hojen husrum hos Bockens MC (fina människor). Magnus fortsatte färden med tåg och buss.
Ett annat gäng startade i Stockholm och skulle möta upp mig och Svenne på en mack i Norrtälje.
Svenne och jag stod vid macken på utsatt tid. Vi väntade och väntade. Väntade och väntade.
Var har de tagit vägen frågade vi oss? Nu börjar det bli brådis till färjan sa vi till varandra.
Plötsligt hördes ett karaktäristisk smattrande ur piporna på Tompas Chopper, han rullade in på macken och kunde berätta att Milles hoj fått elfel och stod fastlåst i ett träd samt att Ricard fått punktering. Luften läckte ut trots punkasprej.
Nåväl vi hade inte tid för några meckstopp. Mille och Ricard fick skjuts och vi kunde fortsätta färden utan missöden.
Rätt bra ändå. endast tre haverier av elva möjliga. helgen förflöt sedan helt enligt plan. Fint väder, bastubad, dopp i havet. Hojturer runt Åland och en hel del god mat, öl och sprit.
Slutligen. För att förmedla den finstämda känslan av denna resa ytterligare, vill jag passa på att påminna om den finlandssvenske skalden Jonatan Reuter, född 27 juli 1859 i Ekenäs, Finland, död där 10 november 1947 och författare av dikten Till havs.
Till havs
Nu blåser havets friska vind ifrån sydväst Och smeker ljuvligt sjömans kind av alla vindar bäst!
Till havs, till storms, du djärva jakt, Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!
På endlös led är livet fritt, ej trives tvång, När havet sjunger, grönt och vitt, sin höga frihetssång
Till havs, till storms, du djärva jakt, Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!
Sväll härligt, sköna segel, sväll i vindens dust, Flyg fram med fröjd mot vågens fjäll i stundens högsta lust!
Till havs, till storms, du djärva jakt, Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!
Att kunna flyga som en fågel är inte lätt om man är människa. Därför har vi uppfunnit flygplan. Med flygplan kommer man snabbt mellan punkten A (Exempelvis Alvesta i närheten av Lekarydsån) till punkten B (Som exempelvis Babylon, vid floden Eufrat). Det har dock upptäckts några nackdelar med flygplan på senare tid. För att kunna lyfta krävs stora förbränningsmotorer. Stora förbränningsmotorer kräver stora mängder fossilt bränsle. Detta gör att de bullrar samt släpper ut avgaser som är dåliga för klimatet. För att starta och landa krävs flygplatser med långa landningsbanor. På grund av buller, markpriser och avgaser så bygger man flygplatser långt ifrån alla de punkter A och B som människor är intresserade av att åka till (Alvesta har exempelvis ingen flygplats). Vilket gör att man sedan måste åka vidare med tåg, bil eller buss. Alla dessa nackdelar har fått till följd att många människor utvecklat så kallad flygskam.
Men räddningen är nära.
Eftersom människor är påhittiga så finns det fler alternativ att flyga från punkt A till punkt B. Exempelvis så finns det Zeppelinare, luftskepp fyllda med en gas lättare än luft. Under mellankrigstiden trafikerade Zeppelinare rutter över Atlanten med passagerare. De tidiga Zeppelinarna fylldes med vätgas (pga Amerikanska handelshinder kunde man inte få tag på något annat). Eftersom vätgas är lättantändligt och explosivt drabbades branschen av en del tragiska olyckor, vilket ledde till att Zeppelinarna hamnade i den tidens skamvrå och blev omoderna. Dagens Zeppelinare fylls med helium som inte är brandfarligt.
Zeppelinare har många fördelar. De kan landa på en gräsplätt, utan någon särskild flygplats. De drar inte särskilt mycket bränsle eftersom det inte behövs energi för att lyfta utan bara för att driva farkosten framåt. Zeppelinaren flyger på låg höjd, trevligt ju. man kan titta på landskapet som glider förbi. Det går kanske inte lika fort som med flygplan, men trevligt ju, man kan titta på landskapet som glider fram. De Zeppelinare som trafikerade rutter över Atlanten med passagerare under mellankrigstiden var nog väldigt komfortabla att resa med. De kunde ta med sig ca 70 passagerare och hade en personal på ca 60 personer. man behövde nog inte vänta länge på att få en ny GT med en sådan personaltäthet. GT är ett måste när man betraktar det förbiglidande landskapet under sina fötter. En Zeppelinare är nog ett av de mest värdiga färdsätten på alla vis för en Gentleman och hans Lady. (Strax efter en ombyggd gammal Triumph såklart, som alltid är det snyggaste sättet att ta sig fram i livet). Zeppelinaren borde även vara ett alternativ att fundera på när man pratar om att bygga snabbtåg. Då behövs inga dyra investeringar i infrastruktur, och vi skulle kunna vara igång mycket fortare.
