Som ett alternativ till att styrketräna på gym så kan man fylla ett trångt utrymme med gamla motorcyklar. Sen fyller man även på med gubbar som har huvudet fullt med knasiga idéer på hur man kan bygga om och modifiera sina motorcyklar. Eftersom det är trångt. Blir det ett eller två moment, eller tre, där man behöver flytta runt gamla motorcyklar som står dumt till. Innan man kommer fram till det moment som man hade tänkt syssla med. Som att exempelvis plocka ur och renovera en motor. Att bära omkring på en triumphmotor i ett trångt utrymme är garagets motsvarighet till att jobba med fria vikter på gymmet.
Vi kämpar på. Snart är det vår. Då måste man ha nåt körbart.
Till skillnad från exempelvis höjder, ormar och spindlar som många tycker är läskigt, har människan ingen inbyggd rädsla för hastigheter. Det är av den anledningen som herrarna på bilden trimmar denna motor. Den sitter vanligtvis monterad i en supersnabb räcermaskin. Förhoppningen är att den ska uppnå helt sjuka hastigheter under kommande säsong. Pallplats hägrar för ägaren.
Här står jag framför en ganska städad och nästan tom arbetsbänk. Nu ska det byggas motorcykel, lackas bensintank och andra intressanta saker. —Vad är meningen med det? säger Herr Richard Rättrådig. Det kommer ju inte att öka vår BNP eller leda till någon tillväxt. — Helt riktigt, det är helt meningslöst ur ett närsynt och kortsiktigt perspektiv. Men då har du inte lyssnat så noga på vad historikern och kulturteoretikern Johan Huizings har sagt;
“Civilisationen och ett samhälles kultur träder fram ur leken. Det sociala livet förstärks i sitt värde just genom dess starka element av lek.”
Så ta fram barnet i dig och bli den du verkligen är och vill vara, på ditt sätt. Vi är ju alla Homo Ludens — den lekande människan. Bejaka det.
— Vad är ett lag? Jag menar till exempel ett fotbollslag. Som Bajen. —Spelarna? — Ja det är ju dom som spelar fotboll. Som är laget på planen. Men är det verkligen spelarna som är laget? På riktigt. Spelarna spelar ju för att dom får betalt. Får dom mer betalt i ett annat lag, då byter dom gärna lag. Kan man då säga att spelarna är laget, mer än en säsong i taget? — Kanske inte. — Vissa spelare kanske. Såna som kommer tillbaka efter att de spelat i andra lag. Som visar var de har hjärtat. Som ger allt dom har, i slutet på karriären. Hos laget dom älskar, och därför blir legender. Som Kennedy. — Men annars är det folket som är laget. Dom som setat på Gunnarsons specialkonditori och ätit semlor med morsan o farsan som små. Som slitit ut många par snabba sneakers på våra gator på Söder, i orten, Årsta och Gullmarsplan. Dom kan vara födda här eller inflyttade, spelar ingen roll. Dom som hittat sitt lag, och tillsammans bildar kollektivet på läktarna, det är dom som är laget. Det är vi som är laget. Grabbarna och brudarna, dom gamla och dom unga. Dom som står i klacken. Som hoppar så att betongen kommer i svängning. Kompisgänget som träffas varje match och är nervösa. Dricker några bärs. Knallar upp till arenan. Pissar på samma ställe som man alltid pissat på. För att det betyder otur att pissa någon annanstans, när man knallar upp med grabbarna till arenan. Det är familjerna som sitter tillsammans på familjeläktarn och efter matchen går hem och äter middag tillsammans. Knattarna i knattelaget och drömmer om att få spela i A-laget. Ultras som lägger hundratals timmar, kvällar och helger efter kneget, på att skapa fantastiska Tifon på läktaren. Alla som bidrar till att det blir stämning på nya Söderstadion. Oavsett var vi ligger i tabellen. Generationerna som går tillsammans, farfar, grabben som nu blivit farsa och lilltjejen som går hand i hand Ringvägen fram. Som tillsammans i kör ropar: —De e vi som e HAMMARBY!
