I helgen gästade fantastiska Greatparkavenue Lådan MC. Man fick verkligen hålla i hatten när dom spelade sina svängiga melodier. Alla som var där passade på att slå klackarna i taket till tidig morgon. Som det ska vara på en Lådanfest.
Sida 3 av 143
I somras när vi var ute på en längre tur på några dagar märkte jag att hojen liksom ormade sig fram på vägen. Det regnade kraftigt, elaka små regndroppar som kändes som spikar mot min stackars haka. Jag tänkte att motorcykeln kanske hade blivit vattenskadad. Hur nu det skulle ha gått till. När vi tankade frågade Jonas ifall jag visste om att bakhjulet var skevt. Det var inget jag kände till sedan innan. Men nu hade ju hojen börjat orma sig. Kanske satt det snett monterat efter att jag spänt kedjan? Jag lossade bultarna och med ett kvastskaft linjerade vi upp det, fältmässigt, mot framhjulet. Det blev något bättre. Hemma efter denna tur tog jag loss hjulet helt och snurrade på det. Fälgen såg ut som ett hårdkokt ägg.
Jag tog kontakt med min polare FixarErik för några dagar sedan. Han heter så för att han är bra på att fixa saker. Han har nu masserat fälgen och dragit åt alla ekrar enligt konstens alla regler. Bör nu klara ett par raka säsonger till.
Hurra! Igår kom en peanuttank nerdimpande i brevlådan. Se så glad jag blev. Nu ska vi se vilken färg den ska få, och vilken hoj den ska sitta på.
Så många frågor…men det ska tillsättas en utredning.
I sin roman Gentlemen skrev Klas Östergren en hyllning till rakkonsten. Våtrakning som utförs som en liten ceremoni. Med rakkniv och borste av grävlingshår, med vilken man jobbar upp ett kraftigt lödder från sin raktvål som ligger i en kopp. Han skrev även om andra saker i boken – som hur man ska knyta en slips – och boxning. Alltihop mycket fascinerande ämnen.
Jag har aldrig vågat mig på det där med rakkniv, verkar farligt. Men den rakhyvel som ni ser på bilden har hängt med länge. En så kallad säkerhetshyvel. Den lanserades som ett säkrare alternativ till rakkniv av Gillette år 1901. Köpte min på en konsumbutik i Skanstull 1986. Det var under värnplikten då det var en överfurir som hade väldigt starka åsikter om rakning – varje morgon. Poängen med att vara noga med rakningen, lärde vi oss under en övning med skyddmask. Vi skulle då krypa omkring i trånga gångar fyllda med tårgas, och övade strid i bebyggelse. Den som var orakad – kunde omöjligt få masken tät – fick i sig tårgas – mådde ganska illa.
Så i dessa oroliga tider är det extra noga att man ser till att ha riktigt vassa rakblad laddade i sin säkerhetshyvel. Jag brukar byta fyra gånger per år eller när bladet känns slött.
Idag är det dags. Så nu vet ni.
Hon kallade sig för Felicia, men hette egentligen något annat. Hon körde i 30 kilometer i timmen med sin epa, en gammal Volvo som hon hade fixat till med sina egna händer. Hon älskade att köra runt i den, att känna vinden i håret och friheten i bröstet. Hon brydde sig inte om vad folk tyckte om henne, om hennes kläder, hennes musik, hennes tatueringar. Hon var en rebell, en äventyrare, en drömmare. Hon körde i 30 kilometer i timmen på landsvägen. När du hann upp henne. Tutade och svor, blinkade med helljusen och gjorde en galen omkörning. Du skrämmer barnet som sitter i sin epa. På väg till stallet, eller kompisarna eller extrajobbet på Biltema.
Tänk på att barnet som sitter i den där epan är vår framtid. Kanske en nobelpristagare eller kirurgen som ska ta hand om dig när du kört av vägen i framtiden. Hon har ett namn, men hon kallade sig för Felicia. Hon försvann i fjärran när du tittade i backspegeln.
Var rädd om framtiden – den sitter i en epa framför dig – vinka uppmuntrande när du kör om, försiktigt och hänsynsfullt, nästa gång.