Svett, solsken och svetsrök i smedjan. Försöker smida ihop en ny sissy till en av hojarna. Jag kallar designen för Stairway to Heaven. Vi får se sedan om den duger till att bära en sjösäck och en extra bensindunk på irrfärderna i sommar.
Författare: Janne (sida 1 av 127)
Crypt kicker 5, they know how to jive. Alla ni andra som var där, ni vet hur man ska festa. En underbar lördag i ett hojgarage.
Nu kan vi släppa den första bilden av årsmodell 2020 av Garagekultur Happy Triumph Chopper. Så här kommer den se ut. Nytt för året är nya hjul; 16 tum bak 21 fram; Avon Speedmaster gummi; sidvagnskrona med 4 graders rejk; bensintank från DBS moped; framlykta från ASEA.
Hela bygget är naturligtvis Beach 2020 certifierat, smal, snygg och stark.
Till skillnad från gubben som kör, han är fortfarande lite småtjock och måste stå i vassen.
En meckarkväll i garaget kan bjuda på överraskningar. Man hälsar på ett antal personer, utbyter artigheter och information, får i sig öl och micropopcorn och helst blir även något gjort på projekthojen. Men ibland, mitt i stim och stress, uppstår också samtal. Tankar och funderingar tar form.
En kväll nyligen befann jag mig i vår slitna klubblokal med ljusrörsbelysning och kvav luft. Rummet påminner om en grotta. Byggd av radonhaltig betong. En radongrotta. Det var en kväll med mycket energi i luften. Och med ens var jag del av en rappt diskuterande grupp med många röster. Idér och förslag på hur hojarna ska byggas om kastades fram och tillbaka genom rummet.
“Det är helt klart vridet fyrkantsjärn som gäller i år” sa någon. “Chopper med coffintank, precis som på åttitalet” säger en annan. “Vilken bra idé. Helrätt stuk” utbrister en tredje. “Ingen idé, skitsvårt att få till en sån med rätt proportioner” hörs en surmulen röst från ett mörkt hörn i rummet.
Det snurrar i huvudet. Radongrotta. Idéer som krockar med verkligheten och inte riktigt blir som vi föreställt oss det. Det är som Platons grottliknelse. Men istället för skuggor från idévärlden så ser vi vaga minnen från förr. Vi får impulser att göra något. Vi får inte riktigt till det som vi tänkt. Vi håller på en stund. Tröttnar. Börjar med något nytt. Tjugo-trettio år senare får någon samma idé igen. Allt upprepar sig.
Fast lite annorlunda.
I somras körde jag planlöst runt på en motorcykel en dag. Solen sken i 25 grader. Fartvinden smekte mitt ansikte på ett mjukt och varmt sätt, nästan kärleksfullt. I en skymd kurva dyker en skylt upp i ögonvrån. LOPPIS – KAFFE – HEMBAKT idag mellan 11.00 och 16.00. När livet ger en såhär tydliga tecken, då måste man följa dem.
Tvärnit – Kraftigt nerlägg – Val av ny riktning
Impulsloppis, det är då man hittar bensintanken man blir förälskad i. En moppetank från DBS, en gång i tiden skinande kromglänsande blank. Idag härligt patinerad. Efter att ha köpslagit med veterangubben med veteranmoppegrejer en stund enades vi om exakt rätt pris. Tanken gick precis in i sidoväskan på hojen. Så liten är den. Nu har den legat till sig på en bänk i garaget ett par månader. När jag började greja med den sorgligt eftersatta choppern testade jag att sätta dit tanken. Och se där, den hittade hem.
Nu börjar dock mina vänner på klubben bli oroliga. Förra sommaren när vi åkte ihop. Då blev det några oplanerade stopp på grund av soppatorsk med min nuvarande tank på runt sju liter (eller möjligen fem tillgängliga liter eftersom tunneln är så hög och jag endast har soppakran på ena sidan).
-Hur ska det gå nu när du bara har runt tre eller fyra liter? Undrar dom (lite oroligt).
Ja det får vi undersöka under åksäsongen nästa år. Hur ska det gå? Vi får antagligen många trevliga tankstopp, med möjlighet för kaffe och mazarin. Eller isglass. Då sitter vi avslappnat i gräset. Andas. Låter pulsen gå ner i en hälsosamt lugn takt. Funderar över hur långt vi ska komma den dagen, eller i livet och var universum kan ta slut. Kanske tar vi oss ett dopp i någon sjö också när det är dags att ta fram reservdunken.
Less is more!
© 2020 Garagekultur
Tema av Anders Noren — Upp ↑