Man sitter på fyrans buss mot Gullmars. En onsdagskväll i april. På Ringvägen dansar damm, pollen och höga förväntningar i den vassa vårsolen. Det är matchdag. Bajen möter Malmö på Nya Söderstadion. Det är nervöst, säsongen har börjat oroväckande bra. Ska det vända nu? Malmö är ju en tung motståndare att möta. På sätet längst bak i bussen, bredvid mig, sitter två grabbar. Dom kan vara tolv eller tretton år gamla skulle jag tro. Gympadojjer, sportiga jackor och grönvita halsdukar. Snackar fotboll och olika lag som finns:
— Det är många i plugget som håller på Malmö.
— Ja det är konstigt. Bor man i Stockholm så håller man väl på ett Stockholmslag.
— Ja som Bajen
— Ja exakt.
— Men om Bajen inte fanns. Vad skulle man hålla på för lag då?
— Vetnte…kanske dom där pojkarna
—BP? Du kan ju inte hålla på BP. Dom har ju inga supportrar. Nä, det går fan inte att hålla på BP.
—Djuu
— Nä. Säg inte Djurgårn. Dom kan du verkligen inte hålla på
— Nä. Man kan inte hålla på Djurgårn. Det fattar man ju.
— Men dom i plugget som håller på Malmö, varför gör dom det?
—Hampus farsa är väl från Skåne. Han blir nog tvingad till att hålla på Malmö av sin farsa.
— Ja så är det nog. Dom blir tvungna.
— Ja för bor man i Stockholm, så håller man på ett Stockholmslag
— Ja
— Det är tur att Bajen finns
