Garagekultur önskar alla en härlig jul och nyårshelg. Hoppas ni får riktigt mycket tid för roliga projekt i era garage och verkstäder. Se till att förverkliga den där drömmen du har. Snart är det vår och du kan rulla ut ditt projekt i solen. Skruva, Gasa, Skruva och sen Gasa igen, det är vad livet går ut på.
Det handlar inte om att ta sig från punkt A till punkt B.
Det är en ritual. Att göra vad man kan för att delarna ska fungerar optimalt tillsammans. Tidig morgon. Lite kyligt. Du flödar förgasarna. En känsla för lagom grundgas. Motorn startar på första kicken. Det är du på hojen. Ensam i morgonsolen. Fokuserad. Utan störande brus förbereder du dig för dagen. Formulerar lösningar på problem. Letar reda på nya synapser i hjärnan. Det handlar om att lyfta blicken mot horisonten. Försöka se det som ännu bara kan anas.
Det handlar inte om att transportera sig från punkt A till punkt B.
Den här helgen ska man enligt traditionen fundera över livets förgänglighet. Stämma oss till eftertanke. Minnas de döda. De som en gång levde. Idag ska jag till kyrkogården och tända två ljus. För två helgon som funnits i mitt liv. En som kämpade på ganska länge. Kämpade mot smärta och sjukdom. Ville inte släppa taget. En annan brände sitt ljus i båda ändarna. Sprakade till en kort stund och försvann. Jag saknar er.
Att minnas de döda är att minnas att man själv en dag kommer att dö. Om det finns saker du vill göra i livet. Se till att få dem gjorda. En dag är det försent. Packa din väska och res ut i livet. Gör det du behöver göra. Även om du måste ge dig ut i det okända. Ta vissa risker. Ta vara på möjligheterna när de kommer. Släpp sargen. Kasta ankar och segla iväg. En dag kommer vi alla att dö. Då vill man inte ångra att man aldrig gjorde de där sakerna man drömde om.
Ibland så står man där i valet och kvalet. Skepp eller hoj? Vad ska man välja? Svårt. Jag låter någon annan bestämma, tänker du kanske? Då är det inte mitt fel om det blir fel. När man sitter där i båten och det gungar. Då kan man lätt må lite illa och känna att det skulle vara trevligare att sitta på en gammal motorcykel och köra på en trevlig landsväg istället. Då är det ju bekvämt att skylla på den andre som bestämde fel. Om man inte valde själv, menar jag. Men det blir ju inte mer hojåka av att man kan skylla på någon annan. Så det är nog ändå bäst att ta besluten själv. Om hur man ska leva sitt eget liv.
Det här är ju beslut som inte drabbar nån annan än dig själv, så det spelar ju inte så stor roll. Men låt oss säga att det finns ett geografisk område där det bor ca 9 miljoner invånare. Människor som ska försöka samsas. Då blir det svårare. Vissa gastar att vi ska hitåt, andra vill dra ditåt. Och du måste välja en av dem. Då kan det kännas som att det inte spelar nån roll. En röst av flera miljoner vad kan det göra för skillnad? Det verkar dessutom som att politikerna bara lovar och lovar men aldrig genomför det de lovat. Så kan det vara, särskilt eftersom det sällan är så att ett parti får egen majoritet. Då blir det kompromisser. Men din röst visar på en riktning, en önskan om vart du vill att vi ska gå tillsammans.
Låt säga att du är en person som gillar individuell frihet, mänskliga rättigheter, jämlikhet, yttrandefrihet, privat äganderätt, religionsfrihet och demokrati. Då ska du utnyttja din rösträtt den 14 september och lägga din röst på nån som tycker på ett liknande sätt som du. Så att vi kan fortsätta att leva i ett land som strävar efter dessa värden. Annars kan det hända att någon med andra värderingar får bestämma. Helt plötsligt kanske vi lever i ett land utan individuell frihet, mänskliga rättigheter, jämlikhet, yttrandefrihet, privat äganderätt, religionsfrihet och demokrati.
Det skulle vara tråkigt.
Nu är semestern slut och man ska prestera på topp igen. Från solstol till försäljningssiffror från en dag till en annan. Förvirrande. Då är det tur att man har en Triumph vid sin sida. Den är en ständig påminnelse om att en väg utan svårigheter inte leder någonstans, och att en väg med svårigheter troligen inte gör det heller. Kom ihåg att det bara finns två sorters bekymmer; de stora som du inte kan göra något åt; och de små som du kan strunta i.
Sedär vad som bjuds. Två gratisråd att använda i arbetslivet. Eller närhelst du tycker att det passar. Nu slipper ni köpa någon dyr självhjälpsbok i höst och kan lägga pengarna på ett par nya fotpinnar istället.
Jag önskar läsekretsen en trevlig arbetsvecka.
© 2024 Garagekultur
Tema av Anders Noren — Upp ↑
