När man får haverier längs vägkanten gäller det att man havererar i närheten av folk man känner. Folk som har tid att komma med släp och hämta upp en och köra till sin verkstad i närheten av haveriplatsen. Folk som har tid och lust att lägga en hel eftermiddag på att tillverka ett specialverktyg för att laga en koppling från en Norton Commando monterad i en Triumph-Flinta. Det var så det var den här gången.
Fjonken, Björken och jag var på väg till en polare som har en stuga i närheten av Vänern. Vi räknade med att det skulle ta hela dagen att ta sig dit. Vi tyckte att vi hade kommit iväg i god tid. Tuffade på i lagom hastighet. Stannade en gång i timmen för att tanka våra små femliterstankar. Efter en utsökt lunch i utkanten av Katrineholm fick Fjonken tvärstopp, det vill säga han kunde inte få i några växlar.
Kopplingshaveri? Rasad växellåda? Oklart vid den här tidpunkten. Här krävdes en grundlig undersökning.
Vi kliade oss i huvudet, och insåg snabbt att det inte var något vi kunde fixa själva vid vägkanten. Det återstod två alternativ; att Fjonken skulle få åka bärgare tillbaka hemåt; eller att vi hade tur, tajming och goda vänner i närheten. Vi hade tur, vi hade tajming, vi har goda vänner; Lill-Max och Skånska-Max från Unrootables kom till undsättning med släp och hjälp att fixa problemet. Fantastiska människor. Fyra timmar senare kunde vi fortsätta vår färd.
Slagordet för den här turen var myntat: Alla ska med!
