Kategori: Trivsel (Sida 1 av 13)

En mack vi minns

Vart ska vi åka? Söderut! Var ska vi ses? Macken på Lindhagensplan!

Det är så det har låtit i decennier när gänget ska samlas för en hojtur. Vi tankade kaffe, mazarin och bensin på macken vid Lindhagensplan. Det var alltid startpunkten för alla gemensamma körningar. Ibland var vi så många att man inte fick plats på macken. Då fyllde vi Lindhagensgatan med hojar och hojfolk. Tror vi var uppemot 75 hojar som samlades något år inför ett Mods vs Rockers.

Det hände att allmänheten blev orolig och ordningspolisen dök upp och undrade vad vi gjorde

– Vi tankar!

– Vart ska ni?

– Söderut!

Sen var det inte mer med det. Vi startade och körde ibland söderut, ibland åt något annat håll. Men oftast söderut. Gasade på över Västerbron för att blåsa rent fuggarna från garagedamm. Genom Hornstull till medborgarnas glädje. Som nu fick uppleva snygga motorcyklar och finstämt mulligt muller studsande mellan husväggarna. Vidare över Liljeholmsbron och bort någonstans söderut. Kanske mot en fest. Högst troligt till en fest av något slag.

Nu är macken stängd. Det ska bli en ny tunnelbanestation där. Det är ju bra, ibland kan man behöva åka tunnelbana. En stad är en levande organism som behöver utvecklas. Vi har redan hittat andra platser att mötas på.

Här bjuder jag på en bildkavalkad från macken och Lindhagensplan med omnejd genom åren. Hittar tyvärr ingen bild på själva macken i mina samlingar. Vem tusan fotograferar en bensinmack? Man tar kort på sina vänner.

Varsågoda!

Natten tillhör oss

Vi lånar ut våra själar till dagar ytan gryning. Snö som letar sig ner i stövelskaften. Glittrig svart is. Bottenviken är istäckt. Fastis ligger i vikar och skärgård. Till sjöss delvis ihopskjuten och vallad drivis. Ishalka. Fuktig kyla. Oxveckor på jobbet. Stockholmsvinter. Det bästa är att låta själen lämna kroppen tills mardrömsvardagen är över.

När det är som mörkast ska man leta sig ner i det mörkaste mörkret. För natten tillhör oss. I trånga källare. Människor som dansar. Människor som hånglar. Människor som röker. Hjärtan som dunkar. Dunkar av sprit. Nattaktiva människor tränger ihop sig och värmer varandra.
För natten tillhör oss.

They can’t hurt you now,
Can’t hurt you now, can’t hurt you now
Because the night belongs to lovers
Because the night belongs to lust
Because the night belongs to lovers
Because the night belongs to us

Dags att styra upp

Har haft några olika låga, och ännu lägre, styren på den här hojen. Sportigt. Men nu med en annan lite uppnosig bensintank är det dags att sikta mot högre höjder. Har nu skaffat ett styre som är lite högre, men ändå inte aphängare. Det här är ett styre som vi, när vi var små och trampade runt på trampcyklar i Västerort, skulle ha kallat för ett Rocketstyre. Det var ett sånt man skulle ha i tolvårsåldern. Man cyklade runt med med ärtrör i munnen. Så man kunde pricka polarna i farten. Mycket trafiksäkert. Minns att jag vid en kavalleriattack där vårt gäng cyklade mot ett annat gäng i full karriär vurpade och satte ärtröret i gommen. Tror det blev ett ganska imponerande blodflöde som fick alla att blekna. Striden upphörde för den dagen.

Hur som helst. Tror det blir ett bra styre på Trajjan till nästa säsong. Man kan sitta rak i ryggen och överblicka landskapet man möter med värdighet och kanske någon form av elegans.

Det stora kopplingshaveriet i Katrineholm

När man får haverier längs vägkanten gäller det att man havererar i närheten av folk man känner. Folk som har tid att komma med släp och hämta upp en och köra till sin verkstad i närheten av haveriplatsen. Folk som har tid och lust att lägga en hel eftermiddag på att tillverka ett specialverktyg för att laga en koppling från en Norton Commando monterad i en Triumph-Flinta. Det var så det var den här gången.

Fjonken, Björken och jag var på väg till en polare som har en stuga i närheten av Vänern. Vi räknade med att det skulle ta hela dagen att ta sig dit. Vi tyckte att vi hade kommit iväg i god tid. Tuffade på i lagom hastighet. Stannade en gång i timmen för att tanka våra små femliterstankar. Efter en utsökt lunch i utkanten av Katrineholm fick Fjonken tvärstopp, det vill säga han kunde inte få i några växlar.
Kopplingshaveri? Rasad växellåda? Oklart vid den här tidpunkten. Här krävdes en grundlig undersökning.

Vi kliade oss i huvudet, och insåg snabbt att det inte var något vi kunde fixa själva vid vägkanten. Det återstod två alternativ; att Fjonken skulle få åka bärgare tillbaka hemåt; eller att vi hade tur, tajming och goda vänner i närheten. Vi hade tur, vi hade tajming, vi har goda vänner; Lill-Max och Skånska-Max från Unrootables kom till undsättning med släp och hjälp att fixa problemet. Fantastiska människor. Fyra timmar senare kunde vi fortsätta vår färd.

Slagordet för den här turen var myntat: Alla ska med!

Sommarklar

Nylackad tank med mönster av sju sorters blommor. Sträckta kedjor och ny olja i alla hål. Sommaren kan börja. En av två hojar klara. Den med lång gaffel hann jag inte få ordning på. Men, blir det några regniga dagar under sommarsemestern, så kanske det ordnar till sig. Den står bra på lyften så länge. Man ska ju ha något att pyssla med i höst också.

« Äldre inlägg

© 2026 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑