Kategori: Resor (Sida 1 av 4)

Vilse i Paris

Varifrån kommer franska författares besatthet av adresser i Paris? Är det för att de alla är vilsna, i livet och i Paris? Kan det ha att göra med att inte ens taxichaufförerna hittar i staden? Jag minns ett besök i den franska huvudstaden, vi anlände sent på kvällen och hade ett litet barn med oss. Så vi tog en taxi från tågstationen och gav chauffören ( som påminde en aning om Gandalf på grund av liknande skägg och frisyr) adressen till hotellet som skulle ligga på Boulevard N’importe quoi. Som sig bör hade han en liten vit hund i framsätet och tre sorters glasögon. Tyvärr så verkade ingen av glasögonen fungera. Inte heller chaufförens mörkerseende var i funktion. När vi efter en lång, och väldigt långsam, rundtur äntligen kom fram till adressen Rue N’importe quoi så fanns det inte något hotell där. Såklart eftersom vi skulle till Boulevarden med samma namn. Vi fick en utskällning för att vi gett honom fel adress på det papper vi skrivit ut från hotellets hemsida. Efter en stunds förhandlande med svordomar på alla möjliga språk och en del upprörda känslor så kunde vi till slut anlända till vårt hotell för en rimligare peng än den som taxametern föreslog.

Hur som helst. När Modiano fick nobelpriset i litteratur tänkte jag att jag skulle bilda mig en smula och läsa en av hans böcker. Det enda jag minns är en inledande text om en kvinna med en röd schal som svajade i vinden och en uppräkning av olika adresser, torg och caféer i paris. Lite som att läsa telefonkatalogen. Telefonkatalogen läste jag aldrig heller från pärm till pärm. Så jag la Modiano på hyllan.

Under sommaren har jag läst “Underkastelse” och “Serotonin” av Houlebecq, en annan fransk författare. Varje kapiel inleds med en uppräkning av caféer, torg och adresser i Paris (med omnejd). Vad är denna besatthet av exakta positionsbestämmelser? Är det så fransmännen pratar med varandra? Ungefär såhär:

-Tjenare vad gjorde du i helgen?

-Jag gick Götgatan ner, svängde runt hörnet på Tjärhovsgatan, och slank in på Kvarnen…..”

Houllebecq verkar förutom uppräkning av adresser i och för sig även intresserad av grillade pilgrismmusslor, Chablis och analsex (ganska bögigt, trots att karaktärerna i romanerna är kraftigt homofoba) och han kan konsten att berätta en historia, som gör att man vill läsa vidare.

Nu ska jag grotta ner mig i ämnet fransk litteratur och se om alla har denna besatthet av adresser och analsex. Kanske är det bara männen? Tänker för balansens skull läsa två kvinnliga franska författare så får vi se. På nattduksbordet ligger Anais Nin och Dominique Aury.

Nu blir det regn

Denna makalöst soliga och varma sommar så har det ändå kommit några regnskurar. De allra värsta skurarna har sammanfallit med att jag åker motorcykel med polare och bor i tält. Bland annat bodde jag i tält vid Dalälven under en hejdundrande åskvädersnatt och passerade Uppsala med tältet packat på hojen den dagen då det regnade mer än det någonsin gjort sedan någon gång på 1800-talet. Jag vet inte vad det beror på. Troligen har jag och mitt tält någon egenskap som gör att vi drar till oss regnmoln. Jag vet inte varför. Men det verkar som att regnmolnen älskar när jag åker hoj och ska campa, dom vill vara med, glädja mig och vattna mig.

Nu till helgen är det dags igen. Det blir hojåkning med polare och vi kommer att bo i tält i Sörmland. Så ni som bor i Mälardalen. ni kan räkna med regn i helgen.

Krig och fred

Theis rggar kunder med sin lådcykel i Nyhavn. I turen ingår även en CD med meditationsövningar.

Det finns många väpnade konflikter ute i världen. Av naturliga skäl så är det oftast grannländer som krigar med varandra. De länder som legat i luven på varandra flest gånger är Danmark och Sverige. Det kan tyckas märkligt idag men ska tydligen vara sant. För att de fryntliga och frejdiga danskarna vi stöter på nuförtiden inte ska bli luriga och lömska på nytt, är det viktigt att vi alla tar ansvar och emellanåt tar oss tid för att besöka vårt grannland. För att se till att fredspipan inte slocknar. Kulturutbyte och handel är som bekant det enda som kan överbrygga människors naturliga misstänksamhet mot varandra. Men det kan ta tid. Kom ihåg att fortfarande så är den värsta förolämpningen två danskar emellan att säga “Är du helt Svensk!?”.

För att göra vår del i att hålla de dansk-svenska relationerna i balans packade vi med is i magen väskorna för att spendera några dagar i Köpenhamn (med omnejd). Vi roade oss på sedvanligt turistvis, njöt av solsken och svalkade oss med inhemska drycker. Bira i plastmugg som Take Away från puben ut till kajkanten är ju en vacker del av den danska kulturen som vi borde ta efter här hemma. Tyvärr så var restaurang  Spiseloppen stängd för renovering när vi var där. Det är annars en av Köpenhamns bästa ställen om man vill äta gott, och det ligger i Christiania så det är skönt avslappnad stämning också.

När det gäller entusiastfordon verkar det bara vara trampcyklar som gäller. Det roligaste fordonet jag såg var en fyrsitsig cykel som kunde tillhöra familjen Flinta.

Familjen flintas fordon

hof

Bira Take away är något man borde införa även hos oss

Man får ta seden dit man kommer och ta en lokalt bryggd pilsner

Bland spårvagnar och mordiska kaniner i tvåtaktsrök

flygplan

I jakten på solen så såg jag ingen annan råd än att sätta mig på ett flygplan. Hamnade vid atlantkusten där klimatet är behagligt året om. Varje gång man är på ställen där det är varmt och soligt undrar man vad det var som gjorde att våra förfäder drog sig till ett land där man fryser för det mesta. Då under folkvandringstiden. Hur gick snacket egentligen?

“Nä hörni, nu är jag trött på att glida runt på stranden och  surfa i solen. Nu knallar vi norrut där marken är frusen så vi slipper odla vindruvor och där man kan åka skridskor”

Kanske var det så. Eller så var våra förfäder folket som inte fick vara kvar. Som ingen ville ha till granne. De blev bortdrivna med stenar och käppar. Till slut hamnade de i den kalla norden. Hur som helst var det ett dåligt klimatbyte.

Det är kul att studera andra kulturer när man är på resa. I södra Europa verkar motorcyklisterna föredra små lätta tvåtaktare i varianter man inte ser så ofta hos oss. I trakterna runt Lissabon är det populärt med äventyrshojar som har tjocka däck både fram och bak. Lämpligt på löst underlag skulle jag tro. Antagligen använder man dessa små frihetsmaskiner för att gasa på stranden i glada vänners lag medan solen går ner i havet. Hmmm, det verkar otroligt trevligt, så jag hoppas att det är så.

Vi hittade även en trevlig frisör och raksalong av gammalt snitt som hade den goda sedvänjan att bjuda kunderna på en kall pilsner medan man väntade på sin tur. Genuin rakning med traditionell rakkniv och klassiska frisyrer fanns på menyn. Mycket trevligt.

sparvagn

yamaha-tw

solsken

murder-rabbit

figaros

« Äldre inlägg

© 2020 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑