Kategori: Resor (Sida 1 av 4)

Mälaren rakt. Gammalt och nytt

Enligt traditionen, ordnade Strul kalas i anslutning till Mälaren Runt. På grund av andra åtaganden, som tog min tid i anspråk, valde jag den korta vägen och åkte direkt till festen. Det som brukar kallas för Mälaren Rakt. Det var som en dröm. Eller ett eko av ett avlägset minne. Hojar, levande musik och trevligt folk. Som vi har längtat. Det hela liknade mest ett kosläpp med glada människor som studsade runt och hade yrsel.

När jag kom hem och tittade på bilderna i luren, upptäckte jag dock att alla var suddiga. Jag visar här två exempel på det. ( Det är inte smuts på linsen utan verkar vara ett invärtes problem i telefonen). Kan bero på att jag i yran som rådde, både tappade bort luren och sedan hittade den igen.

Men. Det får mig ändå att fundera på det här med gammalt och nytt. Hojen här på bilden nedan är en chopper byggd på en 60-tals Triumph. Ett hojmärke som av många betraktas som opålitligt. Jag har själv goda erfarenheter av gamla hojar. Mest Triumph. Som fungerat klockrent år ut och år in, om man gör regelbunden service och översyn. Hojar man gärna kör på en längre semester trots att de tillverkats för 60 år sedan och haft fler än 20 mer eller mindre händiga ägare. Visst händer det att man blir tvungen att laga nåt på vägen. Oftast (men inte alltid) är det sånt man kan åtgärda med de enkla verktyg man har med sig, och man kommer hem för egen maskin igen.

Elektronik däremot. Oavsett märke, Går sönder inom ett par år och är helt omöjliga att laga.

Så hur länge står vi ut? Är framtiden befriad från elektronik och vi återgår till mekanik igen. Borde ju ligga i tiden, med återbruk och grejer som en bysmed kan lappa och laga med enkla medel. Grejer med obegränsad livslängd.

Vilse i Paris

Varifrån kommer franska författares besatthet av adresser i Paris? Är det för att de alla är vilsna, i livet och i Paris? Kan det ha att göra med att inte ens taxichaufförerna hittar i staden? Jag minns ett besök i den franska huvudstaden, vi anlände sent på kvällen och hade ett litet barn med oss. Så vi tog en taxi från tågstationen och gav chauffören ( som påminde en aning om Gandalf på grund av liknande skägg och frisyr) adressen till hotellet som skulle ligga på Boulevard N’importe quoi. Som sig bör hade han en liten vit hund i framsätet och tre sorters glasögon. Tyvärr så verkade ingen av glasögonen fungera. Inte heller chaufförens mörkerseende var i funktion. När vi efter en lång, och väldigt långsam, rundtur äntligen kom fram till adressen Rue N’importe quoi så fanns det inte något hotell där. Såklart eftersom vi skulle till Boulevarden med samma namn. Vi fick en utskällning för att vi gett honom fel adress på det papper vi skrivit ut från hotellets hemsida. Efter en stunds förhandlande med svordomar på alla möjliga språk och en del upprörda känslor så kunde vi till slut anlända till vårt hotell för en rimligare peng än den som taxametern föreslog.

Hur som helst. När Modiano fick nobelpriset i litteratur tänkte jag att jag skulle bilda mig en smula och läsa en av hans böcker. Det enda jag minns är en inledande text om en kvinna med en röd schal som svajade i vinden och en uppräkning av olika adresser, torg och caféer i paris. Lite som att läsa telefonkatalogen. Telefonkatalogen läste jag aldrig heller från pärm till pärm. Så jag la Modiano på hyllan.

Under sommaren har jag läst “Underkastelse” och “Serotonin” av Houlebecq, en annan fransk författare. Varje kapiel inleds med en uppräkning av caféer, torg och adresser i Paris (med omnejd). Vad är denna besatthet av exakta positionsbestämmelser? Är det så fransmännen pratar med varandra? Ungefär såhär:

-Tjenare vad gjorde du i helgen?

-Jag gick Götgatan ner, svängde runt hörnet på Tjärhovsgatan, och slank in på Kvarnen…..”

Houllebecq verkar förutom uppräkning av adresser i och för sig även intresserad av grillade pilgrismmusslor, Chablis och analsex (ganska bögigt, trots att karaktärerna i romanerna är kraftigt homofoba) och han kan konsten att berätta en historia, som gör att man vill läsa vidare.

Nu ska jag grotta ner mig i ämnet fransk litteratur och se om alla har denna besatthet av adresser och analsex. Kanske är det bara männen? Tänker för balansens skull läsa två kvinnliga franska författare så får vi se. På nattduksbordet ligger Anais Nin och Dominique Aury.

Nu blir det regn

Denna makalöst soliga och varma sommar så har det ändå kommit några regnskurar. De allra värsta skurarna har sammanfallit med att jag åker motorcykel med polare och bor i tält. Bland annat bodde jag i tält vid Dalälven under en hejdundrande åskvädersnatt och passerade Uppsala med tältet packat på hojen den dagen då det regnade mer än det någonsin gjort sedan någon gång på 1800-talet. Jag vet inte vad det beror på. Troligen har jag och mitt tält någon egenskap som gör att vi drar till oss regnmoln. Jag vet inte varför. Men det verkar som att regnmolnen älskar när jag åker hoj och ska campa, dom vill vara med, glädja mig och vattna mig.

Nu till helgen är det dags igen. Det blir hojåkning med polare och vi kommer att bo i tält i Sörmland. Så ni som bor i Mälardalen. ni kan räkna med regn i helgen.

Krig och fred

Theis rggar kunder med sin lådcykel i Nyhavn. I turen ingår även en CD med meditationsövningar.

Det finns många väpnade konflikter ute i världen. Av naturliga skäl så är det oftast grannländer som krigar med varandra. De länder som legat i luven på varandra flest gånger är Danmark och Sverige. Det kan tyckas märkligt idag men ska tydligen vara sant. För att de fryntliga och frejdiga danskarna vi stöter på nuförtiden inte ska bli luriga och lömska på nytt, är det viktigt att vi alla tar ansvar och emellanåt tar oss tid för att besöka vårt grannland. För att se till att fredspipan inte slocknar. Kulturutbyte och handel är som bekant det enda som kan överbrygga människors naturliga misstänksamhet mot varandra. Men det kan ta tid. Kom ihåg att fortfarande så är den värsta förolämpningen två danskar emellan att säga “Är du helt Svensk!?”.

För att göra vår del i att hålla de dansk-svenska relationerna i balans packade vi med is i magen väskorna för att spendera några dagar i Köpenhamn (med omnejd). Vi roade oss på sedvanligt turistvis, njöt av solsken och svalkade oss med inhemska drycker. Bira i plastmugg som Take Away från puben ut till kajkanten är ju en vacker del av den danska kulturen som vi borde ta efter här hemma. Tyvärr så var restaurang  Spiseloppen stängd för renovering när vi var där. Det är annars en av Köpenhamns bästa ställen om man vill äta gott, och det ligger i Christiania så det är skönt avslappnad stämning också.

När det gäller entusiastfordon verkar det bara vara trampcyklar som gäller. Det roligaste fordonet jag såg var en fyrsitsig cykel som kunde tillhöra familjen Flinta.

Familjen flintas fordon

hof

Bira Take away är något man borde införa även hos oss

Man får ta seden dit man kommer och ta en lokalt bryggd pilsner

« Äldre inlägg

© 2021 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑