Tappar man skruven som täpper till chokevajerhålet, då blir luft/bränsleblandningen åt helvete och hojen stannar. Lösningen kan vara enkel. Tryck in en fimp som man hittar vid vägkanten och kör vidare. Så hinner man med färjan till Gotland, eller vart man nu råkar vara på väg.
Jag fick förmånen att åka med Lambrettaklubben en helg. Mycket storsint att släppa in en trajachopper i gänget. Som en katt bland hermeliner. Många i Lambrettaklubben gillar att köra långt och mycket. Ett par stycken i gänget hade tidigare i våras kört tur och retur till Österrike på sina scootrar. Hatten av för en sådan bravad. Dessutom har de koll på sina maskiner, den färden gick helt utan haverier.
Den här helgen var det dags för en kortare tur. En så kallad bunkersafari. Vi skulle besöka bunkrar som finns kvar från den tiden då riket hade ett ordentligt invasionsförsvar. Numera är bunkrarna övergivna, eller fungerar som museum.
Här följer det utmärkt planerade programmet för helgen:
Start ca : 09.00 på OK Norrtälje/ McDonald’s
Färja: 10.40 Simpnäs – Arholma
Guidad tur Batt Arholma: ca 11.30, en timme.
Återfärd: 13.00 från Batt till Simpnäs. Taxibåt.
Lunch: ca 13.40 Älmsta, om inte vi väljer att äta på Arholma dvs.
15.00 kickar vi igång scootrar som tar oss upp till norra Singö och gör ett kort besök, innan vi vänder ner mot Grisslehamn och vårt slutmål Skatudden där vi landar ca 17-17.30 för att resa våra bostäder tält, tarp, hängmatta eller under bar himmel eller varför inte bo i en öppen bunker? slå igång öppen eld för de som vill grilla blicka ut över Ålands hav och se solen gå ned.
Medtag gott humör, det ni önskar dricka och äta. Grill detaljer går att handla efter vägen. Frukost medhavd eller kör förbi Spa hotellet och ta en hotellfrukost?
Mycket lyckat alltihop. Tack för att jag fick följa med!
Nu blommar det vid vägkanterna. En flyttfågel med brett mellan vingspetsarna flyttar ut från vinternästet till friheten i kustbandet.
När man får haverier längs vägkanten gäller det att man havererar i närheten av folk man känner. Folk som har tid att komma med släp och hämta upp en och köra till sin verkstad i närheten av haveriplatsen. Folk som har tid och lust att lägga en hel eftermiddag på att tillverka ett specialverktyg för att laga en koppling från en Norton Commando monterad i en Triumph-Flinta. Det var så det var den här gången.
Fjonken, Björken och jag var på väg till en polare som har en stuga i närheten av Vänern. Vi räknade med att det skulle ta hela dagen att ta sig dit. Vi tyckte att vi hade kommit iväg i god tid. Tuffade på i lagom hastighet. Stannade en gång i timmen för att tanka våra små femliterstankar. Efter en utsökt lunch i utkanten av Katrineholm fick Fjonken tvärstopp, det vill säga han kunde inte få i några växlar.
Kopplingshaveri? Rasad växellåda? Oklart vid den här tidpunkten. Här krävdes en grundlig undersökning.
Vi kliade oss i huvudet, och insåg snabbt att det inte var något vi kunde fixa själva vid vägkanten. Det återstod två alternativ; att Fjonken skulle få åka bärgare tillbaka hemåt; eller att vi hade tur, tajming och goda vänner i närheten. Vi hade tur, vi hade tajming, vi har goda vänner; Lill-Max och Skånska-Max från Unrootables kom till undsättning med släp och hjälp att fixa problemet. Fantastiska människor. Fyra timmar senare kunde vi fortsätta vår färd.
Slagordet för den här turen var myntat: Alla ska med!
Det här är en bild från när vi följer efter Crille med Vanen som ”vet exakt” vart vi ska. En av de gånger vi vänder om för att vi tog fel väg sommaren som gick. Fördelen med att åka fel är att man hittar sånt man inte visste att man ville se. Fönstret till det okända äventyret öppnar sig. eller som Tomas Tranströmer utryckte det:
”Det finns mitt i skogen en glänta – som bara kan hittas av den som gått vilse.”
© 2026 Garagekultur
Tema av Anders Noren — Upp ↑
