Kategori: Hojtur (Sida 2 av 4)

Till havs!

21 september 2019 /

Några livsnjutare ville suga ut den sista biten av sommarens sötma. En hojtur, en båttur, en stuga och en vedeldad bastu i Ålands skärgård, så löd planen.

Elva startande hojar skulle sammanstråla från olika håll och mötas upp vid färjan i Grisslehamn till Eckerö. Ombyggda motorcyklar från det ljuva sextio-och det hippa sjuttiotalet som sig bör. Ett av de snyggaste startfälten man kan tänka sig.

Magnus från Sundsvall startade med sin Norton redan tidigt på fredag morgon. Dessvärre, på grund av tung packning sprack hans fina alutank redan i Gävle. Där fick hojen husrum hos Bockens MC (fina människor). Magnus fortsatte färden med tåg och buss.

Ett annat gäng startade i Stockholm och skulle möta upp mig och Svenne på en mack i Norrtälje.

Svenne och jag stod vid macken på utsatt tid. Vi väntade och väntade. Väntade och väntade.

Var har de tagit vägen frågade vi oss? Nu börjar det bli brådis till färjan sa vi till varandra.

Plötsligt hördes ett karaktäristisk smattrande ur piporna på Tompas Chopper, han rullade in på macken och kunde berätta att Milles hoj fått elfel och stod fastlåst i ett träd samt att Ricard fått punktering. Luften läckte ut trots punkasprej.

Nåväl vi hade inte tid för några meckstopp. Mille och Ricard fick skjuts och vi kunde fortsätta färden utan missöden.

Rätt bra ändå. endast tre haverier av elva möjliga. helgen förflöt sedan helt enligt plan. Fint väder, bastubad, dopp i havet. Hojturer runt Åland och en hel del god mat, öl och sprit.

Slutligen. För att förmedla den finstämda känslan av denna resa ytterligare, vill jag passa på att påminna om den finlandssvenske skalden Jonatan Reuter, född 27 juli 1859 i Ekenäs, Finland, död där 10 november 1947 och författare av dikten Till havs.

Till havs

Nu blåser havets friska vind ifrån sydväst Och smeker ljuvligt sjömans kind av alla vindar bäst!

Till havs, till storms, du djärva jakt, Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!

På endlös led är livet fritt, ej trives tvång, När havet sjunger, grönt och vitt, sin höga frihetssång

Till havs, till storms, du djärva jakt, Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!

Sväll härligt, sköna segel, sväll i vindens dust, Flyg fram med fröjd mot vågens fjäll i stundens högsta lust!

Till havs, till storms, du djärva jakt, Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!

Dragracing på Kjula

11 augusti 2019 /

En lyckad helg med mycket motor. Vi hörde talas om att det var dags för klassisk dragracing, bland annat skulle man skjuta iväg en Triumph från 1947 i svindlande hastigheter på banan. Detta ville vi såklart se på nära håll. Några från klubben med polare åkte hoj ner till Kjula i helgen för att titta på rejsen.

Slutsats:

Finns det något bättre än att tälta på ett flygfält precis bredvid en dragracingbana; kolla på rejs; lyssna på nitroladdade motorer; dricka bärs och surra med trevliga människor? Nej!

Dirty minds on a dirt road

31 juli 2019 /

En femstjärnig restaurang på Rivieran kommer aldrig att ha samma lockelse som att köra en gammal motorcykel på grusvägar i Östergötland. Jag har flanerat på kritvita tropiska stränder. Druckit drinkar på roterande barer i skyskrapor. Blivit serverad stjärnkockars miniportioner i världsmetropoler. Varit turist. Men det är ju rätt trist. Man vill ju vara mer än bara en konsument. Vilket många har upptäckt. Då letar folk efter upplevelser. Håller på med extremsporter i flock. Nu ska tydligen alla klättra i berg för att hitta sina kickar.

Stränderna är fulla av fulla turister. Det är kö upp till världens bergsmassiv. Storstäderna är alltmer lika varandra. Flygskammen kommer krypande, borde jag kanske stanna hemma för klimatet?

Vad ska en semesterfirare göra? Man vill ju ändå hitta på något skoj. Bila till Skövde? Gå på en mysig loppis? Fika på ett genuint 50-talskonditori?

Eller:

Ta en engelsk motorcykel från 50-60 talet. Bygg om den till en ball bushoj. Köregenskaperna blir då sämre. Ju sämre desto bättre. Stel bakram, hård sadel, framgaffel utan dämpning. minimal bensintank, svaga strålkastare.

Nu samlar du ihop några likasinnade. Packa det nödvändigaste på hojarna. Lämna karta och kompass hemma. Åk vilse.

Adrenalin:

Känn kicken av att få bakhjulssläpp på en grusväg med hoj som inte är gjord för det. Låt dödsångesten ta tag i dig när du lyssnar efter tecken på att motorn håller på att explodera i hög hastighet. Upplev regnet som piskar dig i ansiktet som små spikar. Undra om du kommer att klara dig på soppan som är kvar till nästa mack. Byt en kopplingsvajer i ösregnet på en busshållplats och kör genomblöt vidare.

Relief:

På kvällen efter en dag i sadeln. Lyssna på tystnaden i skogen. Njut av solen som bryter fram genom molntäcket och värmer dina värkande leder. Bada i en insjö där ni slagit upp era tält. Tänd en lägereld. Drick några bärs med polarna. Somna lycklig.

Pärltorsdag

16 maj 2019 /

Blå himmel. Hojtur efter jobbet. Hittade några fina pärlor som stod uppställda och glänste i roslagssolen. Lycka!

Den arbetande klassen har uppenbarligen arbetat hårt i sina garage under vintern.

God Morgon

25 april 2019 /

En del mornar är bättre än andra. Det är såna när solen skiner. Man ska åka ut och göra något en bit bort, ganska tidigt. Detta, mina vänner, är ett tillfälle som öppnar en möjlighet att köra Triumph. Så att man på ett enkelt sätt kan smita förbi köerna på Essingeleden och spara in massor av restid. Med denna intjänade tid finns dessutom utrymme för en rejäl omväg. Då kan man hamna på såna här fantastiskt fina platser. Livskvalitet.

The road not taken (Robert Frost)

TWO roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2023 Garagekultur

Tema av Anders Noren — Upp ↑