Sida 101 av 143

Lästips: Punkjackan

Vad är det som får en person att jaga efter en gammal sliten jacka med flera kilo nitar på? Och betala tusentals kronor för den? Vad är det som får en person att sätta sig på en antik oljeläckande traja eller en rykande stelbent gammal chopper som knappt går att köra? Sitta och skumpa i en Hotrod? När det finns moderna och bekväma alternativ.

Det handlar om en känsla. Det handlar om attityd och stil. En känsla av något som får en att må bra och känna sig stark och upprorisk. Fredrik Strage beskriver det bra i dagens morgontidning. Läs krönikan här.

 

En veterantratt

Georg tycker att jag borde bli klar med hdn. Han skickade en frestande bild på en veterantratt som han hittade på en loppis i Nyköping. I Nyköping har de verkligen allt måste man säga. När jag lyckats  hitta elfelet på hdn och fått den att fungera så är tratten min. Snacka om morot. En äkta kvalitetstratt från en nyköpingsmarknad. Det är grejer det.

Borde funka finfint till att fylla på olja i en veteranhoj. Kanske även till att fylla på svartkrut i ett Wredesgevär från 1860.

För övrigt måste skytte med svartkrut och mynningsladdare vara en trivsam hobby.  Inget slentrianskjutande med halvautomatiska moderna vapen med förslappande tillbehör som mörkerkikare och kikarsikte. Nej. Här handlar det om en riktig hobby för den kvalitetsmedvetne livsnjutaren som med skarpa sinnen och en känsla för stil idkar sitt skarpskytte.

Tänk dig bara en sån sak som att att du gjuter dina egna kulor i källarens vapensmedja under gemytliga former. Mysigt.

Det sägs att rekylen i svartkrutsvapen inte är skarp utan mjuk och behaglig. En lagom trevlig syssla i goda vänners lag kan man tänka sig. Tävlingarna genomförs genom att 13 skott avfyras under en tid av 30 minuter, de 10 bästa skotten räknas. Värdigt och med känsla helt enkelt. Tror att man efter en tävling i svartkrutskytte gärna sätter sig på en veranda med ett glas Punsch för att där njuta av en förhoppningsvis grandios prisceremoni.

Nöjda kunder

Roligt med kunder som gillar det man gör. Två inskickade bilder på män med smak som köpt varsin tröja med ormloggan på. Tack ska ni ha! Kul att se!

Bildbevis: Tröjor från garagekultur gör sig både hos smeden och på en grafisk designer i kontorsmiljö.

Hmm, det är väl lön för många idag? Köp en tröja från Garagekultur för pengarna!

Jag är jävligt avundsjuk på skägget som pryder mannen på den här bilden. Ett sånt skägg ska jag också önska mig till jul.

Därför läcker Triumph olja (en teori)

Erik hittade en insändare i en gammal MCM från 1993 som han skickade till mig i ett mejl. Troligen med avsikt att reta en gammal trajaåkare. Insändaren Norton U Eriksson undrar över varför trajaåkare tappar ur olja vid service. Det ska man ju inte behöva eftersom Triumph läcker ur oljan på egen hand så att säga och det är bara att fylla på med nytt. Jag tror att det är konstruktörens avsikt att det är på detta sätt. Ingen vill riskera att åka runt med gammal olja i motorn.

Teori:

Triumphingenjörerna insåg faran med motorolja som passerat sitt bäst före datum i ett tidigt skede och monterade därför in självutskruvande bultar, som vid 5800 varv i en vanlig triumph långsamt vrids moturs så att oljeläckan automatiskt anpassas till den nuvarande brukarens körstil och därigenom hindrar att man kör med gammal och dålig olja. Som många ägare av andra motorcykelmärken ofta gör.

En lärdom ur livets skola:

Upptäckte häromdagen att vipphusen satt lösa på min Triumph, därav mysko oljepöl på transkåpan som nu fick sin förklaring. Bultarna kan behöva skruvas åt ibland. Glöm inte det.

Drömhojen

Alla har vi väl en drömhoj som vi går och suktar efter. Abbe har hittat sin. En Moto Guzzi 750 Sport. En äkta café-espresso-racer. En motorcykel som bara tillverkades under 1974.

Abbe berättar att det som tände intresset för märket var en reklamfilm under 90-talet där en snubbe körde runt på en Moto Guzzi. Det såg fräckt ut. Det var på den tiden då harleyfebern härjade som värst. Det kändes roligt att se något helt annorlunda.

-Men varför just 750 Sport?

-Hmm, ja det finns ju andra fina Guzzimodeller från samma period, den där med röda ramen och så V7. Men på något sätt så har 750 sport den mest utpräglade 70-talsdesignen med den kantiga tanken och kutsen tillsammans med den speciella lacken. Den är snygg helt enkelt, och väldigt tidstypisk.

Åren gick och Abbe avverkade en Laverda och ett par Yamaha XS, en byggdes om till chopper och en annan blev caféstukad. Tanken på att ha en Guzzi fanns ändå där i bakhuvudet och när han fick syn på en 850 T i en annons så ringde han på den. Det var maj och hojen fanns i Gällivare. Abbe tänkte att det kunde vara najs att packa ner tält och fiskegrejer och ta en skön premiärtur hem till Stockholm när han väl hade köpt hojen.

-När jag såg snön i Gällivare. Det var då jag på riktigt förstod hur avlångt det här landet är, skrattar Abbe. Han fortsätter; Det var en mardrömsresa. Hojen gick som skit på ena cyllen, smällde och hackade eller gick inte alls. Enda sättet var att köra med full choke på den förgasaren. Avgaskröken lyste vackert körsbärsrött i mörkret den natten när han körde genom vårt kalla och avlånga land. Det visade sig sedan att det var fel på tändningen.

Väl hemma så fixade han till hojen och försökte få till den att likna en 750 sport. Men när man håller på sådär och nästan har det man egentligen skule vilja ha. Då inser man ju att man måste ha originalet. Hur ska man hitta en motorcykel som aldrig sätts ut till salu?

Abbe kontaktade fordonsregistet och fick reda på att det endast finns tre exemplar inreggade i Sverige. De två första han ringde till sa tvärt nej. Den tredje var misstänksam i början. Kanske inte så vanligt att folk ringer och öppnar samtalet med; ”Du har en motorcykel som jag skulle vilja köpa”. Så småningom kom man fram till ett pris som kändes bra för båda parter. Drömhojen var hemma.

Det här var Abbes historia. Vad drömmer du om för motorcykel? Skriv gärna en kommentar och berätta.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑