Häromdagen åkte jag till en närbelägen bonde för att fylla på mitt köttförråd. Man vill ju ha kött från närodlade kossor som gått ute och betat fritt i sina hagar i Roslagen. Härligt, det blir nog en gryta i helgen, eller en stek kanske.
Vid sidan av köttproduktion verkar det som att bonden även försöker odla bubblor. Eller så är det ett experiment för att studera förmultningsprocessen för gamla folkor.
Vi står inför stora utmaningar i framtiden. Utmaningar som kräver nya lösningar. För att kunna komma vidare och bygga ett hållbart samhälle behöver vi små experimentverkstäder där folk kan fundera ut framtidens möjligheter. Jag tror att vi återigen behöver bejaka experimentlustan och ingenjörskonsten. Som man gjorde under det framåtblickande femtiotalet. Då ingen drömde om att bli programledare på TV. Jag ser framför mig hur folket, säger; -Va fan! Reser sig som en man. Går man ur huse, traskar över gårdsplanen och in i sina garage eller andra byggnader där man på ett säkert sätt kan experimentera fritt utan fara för allmänheten. Och uppfinner nya grejer. Eller meckar med gamla prylar. Och löser problemen.
I nära anslutning till roslagstorpet jag har som tillflyktsort från stadens larm, så finns det ett garage. I detta garage finns ett avgränsat litet utrymme där jag nu börjat inreda en liten experimentverkstad. Än så länge finns där bara ett oljefat och en glödlampa som passar en Triumph med strålkastare från Lucas.
Nu ska vi se. Lucas elsystem är ju uppbyggt på till stora delar svart magi. Olja från underjorden, som dessutom heter OK, borde vara en bra början för att närma sig alkemin som krävs för att exempelvis skapa guld. Eller en evighetsmaskin.
Vi står inför en livsavgörande förändring. Sportstugan är såld. Under tre helger i rad så har jag och min familj forslat grejer med bil och släpkärra från det privata skrotupplaget under i och runt sportstugan till den kommunala återvinningsstationen.
Detta trots att jag försökte få köparen till sportstugan att inse värdet av alla bra att ha saker som legat till sig i väntan på rätt tillfälle. Men han sa ”nej tack” på ett trevligt men ändå bestämt sätt.
Vi har även forslat grejer som ännu inte blivit skrot från samma sportstuga till ett litet roslagstorp med tillhörande garage som från och med nu ska förgylla alla våra lediga stunder. En plats dit vi kan dra oss undan från jäkt och larm och hitta lugnet och fågelsången i livet efter arbetsveckans slut. Dessa tre helger av forslande har Roslagen visat sig från sin allra vackraste höstsida. Alla dessa helger när moder natur bjudit på det mest underbara hojväder har det forslats, och konkats och släpats.
Man har lidit svårt….
Tänkt att det måste gå att forsla på ett mer elegant och effektivt sätt. Jag tror att lösningen kan vara en liten lastbil med V-stake. Ett fordon som i dagligt tal brukar kallas pickis. Min teori är att livskvaliteten måste höjas med många hundra enheter om man kan byta sin ganska tråkiga. Men praktiska. Japanska kombi med dragkrok. Mot en övermotoriserad liten lastbil. Eller en stor rackare så att man får med sig riktigt mycket saker.
Men vad ska man välja? Det finns ju så många modeller. Vad är det som gäller i år? Vad har den trendkänsliga läsekretsen för tankar och erfarenheter av pickisar? Den ska vara billig, rolig och aldrig gå sönder….
I garage föds kreativiteten. Där kan man mecka med fordon. Rockband repar i garage. Det föds frön till multinationella datorföretag i garage. Teatergrupper improviserar, silversmeder smider, konstnärer målar och små firmor kan hitta en fristad. Billiga garage kan rymma verksamheter som inte ger så stor vinst. Men som kanske kan göra det i framtiden om de får chansen att bli bra på det de gör. Vi behöver garage som kan fungera som experimentverkstäder. Ibland blir det bra. Många gånger säkert totalt meningslöst. Men i det stora perspektivet tror jag att det är meningsfullt för samhället att folk får försöka. Bra för en stad som Stockholm.
Grejen är att människor måste få hålla på för att guldkornen ska vaskas fram. Hålla på utan regler. I en storstad. Där man kan träffa olika sorters människor från olika håll och kanter. Stötas och blötas. I många riktiga metropoler finns just såna möjligheter. Människor med olika idéer kan mötas och förverkliga en dröm nånstans i ett garage. För länge, länge sedan var det så även i Stockholm. Men nu håller det på att försvinna. Stockholms innerstad verkar numera bara välkomna människor mellan 35-65 år som har ett välavlönat arbete och en vit Audi av senare årsmodell. Inga barn.
Bostadsrättsägare störs av såna saker som daghem, mcklubbar, rockklubbar, barer och alla andra sorters stökiga verksamheter som eventuellt kan sänka värdet på investeringen man gjort när man köpt en lägenhet. Listan kan göras hur lång som helst på små företag som sedan urminnes tider sålt, däck, skruvar, begagnade serier, inhyst konstgallerier eller salufört hojdelar på någon bakgata. Nu tvingas de bort av höjda hyror. Garage där folk förut kunde träffats runt en hobby står tomma när bostadsrättsföreningen höjt hyran med 170%. De kreativa och driftiga sprids ut i periferin och kan inte längre mötas på ett enkelt sätt.
Folk som är kreativa och driftiga deppar naturligtvis inte ihop för det. De flyttar någon annanstans. Det är Stockholm som är förloraren.
Dessutom är det hopplöst svårt för unga människor att hitta nånstans att bo i den här staden. Vilket gör att nästan inga studenter flyttar hit längre. En extremt hög andel av de som går på Stockholms högskolor är infödda som bor kvar hemma hos föräldrarna. Jämfört med andra högskolors intagning där en högre andel studenter är inflyttade. Staden dräneras på så sätt långsamt på unga kreativa begåvningar. Unga studenter eller gästforskare söker sig inte längre hit. De riktigt vassa högskoleutbildningarna finns snart inte här längre. De unga och begåvade får sin utbildning någon annanstans. De som sedan startar de nya framtidsföretagen i något garage någonstans. Det är Stockholm som förlorar.
Det finns många starka krafter som vill behålla bostadsbristen. Bankerna vill inte se sina säkerheter i bostäder förlora i värde. Byggföretag vill maximera priserna på nyproduktion. Politiker som privat sitter med lån på många miljoner är livrädda för att man ska bygga bort bostadsbristen. Då kan ju värdet på deras bostad sjunka.
Allt detta gör att Stockholm snabbt håller på att bli en plats för bara en sort människa. Men vem vill bo i en stad som är fylld med barnlösa vita tjänstemän mellan 35-65 som alla kör vita Audibilar? Garanterat doftfritt och utan några som helst nya intryck. Då ska ni få se på prisfall på bostäder i Stockholm. Kanske är det då det vänder.
Arbetsveckan lider mot sitt slut samtidigt som entusiasmen inför förvärvsarbetet och arbetsglädjen tillfälligt ebbar ut och tankarna börjar vandra iväg mer åt vilka nöjen, frosserier och andra kroppsliga förlustelser som man kan ägna sig åt under de kommande två lediga dagarna.
Vad kan helgen ha i sitt sköte?
Vem vet, om solen skiner blir det kanhända en tur bort till Ugglans Park med min sporttourer levererad 1969 från Triumphfabriken i Meriden. Men än så länge så är det fredag och vi ska ta det lite lugnt. Glöm inte bort att Jesus korsfästes på en fredag och enligt gammal kristen tradition så är det därför olämpligt att börja en längre resa på en fredag. Det anses inte heller korrekt enligt samma tradition att påbörja ett större arbete.
Så om vi då inte får åka Triumph eller arbeta på fredagar utan att bryta mot gamla kristna traditioner, vad ska man hitta på då? Jag gissar att det var när våra förfäder en gång stod inför detta dilemma de inrättade krogar på lämpligt gångavstånd från sina bostäder. Att promenera (i maklig takt) några kvarter till en varm lokal med murriga tapeter. En lokal där det kanhända serveras Biff Rydberg, öl och brännvin kan ju inte vara skadligt? Det är värt ett försök.
Trevlig helg
© 2024 Garagekultur
Tema av Anders Noren — Upp ↑
