Kategori: Äventyrshoj (Sida 8 av 11)

Saker man bär med sig

packad-shovelhead

Fasta nycklar i de vanligaste tumstorlekarna, ett set med insexnycklar, skiftnyckel, spårmejsel, stjärnmejsel, en extra kopplingsvajer, rädsla för att något ska gå sönder, ombyte, eltejp, en varm tröja, regnställ, en kondning, tändstift, panikångest, tandborste, några vajernipplar, kniptång, ett par kabelskor, ett par strumpor, buntband, badkläder, handduk, kontanter, fällkniv, kreditkort, en snygg skjorta för kvällsbruk på ett stadshotell, hopp, tält, drömmar, sovsäck, solglasögon, längtan någon annanstans, liggunderlag, en önskan att vara den man inbillar sig att man kunde ha blivit, en laddad men avstängd mobiltelefon, analog karta.

Allt ordentligt nerstoppat i vattentäta väskor. Packat smalt så att man kan ta sig fram mellan bilarna om det blir köer. Packat balanserat så att man kan lägga ner hojen på kurviga vägar om man blir inspirerad.

Nu är det sommar. Det kommer att regna och vara solsken. Den som har en välputsad hoj i slutet på augusti har inte kört tillräckligt mycket med sin motorcykel.

Motorhypokondri

vintage-triumph-on-the-road

Solen skiner. Hojen startar lätt och villigt. De kurviga vägarna har aldrig slingrat sig vackrare genom Roslagen. Trajans oöverträffade komfortchassie visar sin fulla potential genom böjarna och motorn morrar lustfyllt mot den klarblå himlen.

Det här känns inte riktigt bra. Något kommer att gå åt helvete. Frågan är bara vad och hur allvarligt haveri det blir.

vintage-triumph-scrambler

Väl hemma efter hojturen möts jag av en fantastisk doft från köket där det kokas rabarbersaft. Något djävulskt är definitivt i görningen.

mehu-maija

Inte så enkelt

NotSoEasy

Det där med elektricitet på en gammal traja är ett kapitel för sig. Visserligen så är det hyfsat ljust ute större delen av dygnet såhär års. Men det kan ändå vara bra med en lampa som lyser bakåt. Det gjorde den inte. Att vara Triumph-ägare är inte alltid så enkelt. Om det inte lyser, då är det är bara att tända flitens lampa, eller flitens lysrör som i detta fall. Min söta fru har ägnat sig åt smygfotografering. Såhär gulligt har vi det tillsammans en ljummen försommarkväll i Roslagen.

Upplysningsvis kan jag även meddela att felet är hittat och åtgärdat, Det var en jordkabel som hade tappat kontakten med verkligheten men som nu fått sig en åthutning och åter hittat sin rätta plats i livet.

flitens-lampa

Paretos potenslag för gamla motorcyklar

triumph-vintage-rain

Idag är det blött om man åker motorcykel. Är det verkligen så att det regnar större delen av de dagar man har lust att åka hoj? Ibland när jag känner mig särskilt kränkt och bitter kan det upplevas som att det regnar fyra femtedelar av tiden som man sitter i sadeln. Stämmer det? Låt oss gå till vetenskapen. Den italienske ekonomen Vilfredo Pareto funderade på det som sedan kom att kallas Paretos potenslag, eller 20/80 regeln. Han konstaterade att 20% av jordägarna besatt 80% av marken. Sedan upptäckte han att detta förhållande stämmer in på väldigt mycket inom ekonomi och affärer. 20% av kunderna ger 80% av intäkterna och så vidare. Märkligt nog verkar detta gälla även för gamla motorcyklar. Några exempel:

20% av verktygen man behöver är borta 80% av tiden

20% av elkablarna ger upphov till 80% av kortslutningarna

20% av gliporna i regnstället släpper in 80% av regnvattnet som rinner nerför ryggen

Motoroljan är 20W-50

20% av kustomiseringarna man gör ger 80% mer obekväm körställning

80% av oljan rinner ut under 20% av säsongen

Vid 80% av gångerna man stannar och sätter ner fötterna, bränner man sig på 20% av ytan på de upplagda avgasrören som man monterat för säsongen

20% av bultskallarna är av nån konstig jävla dimension som inte ens 100% av nycklarna passar på

80% av tiden är man lycklig ägare av en gammal motorcykel som ändå uppfyller 20% av alla de drömmar man har om att på ett fritt, äventyrligt och rebelliskt vis köra runt på slingriga landsvägar genom den svenska sommaren

 

 

Grusbus med en gammal Triumph

grus-bus-triumph

Min gamle vän Sudden hade kallat till ett förutsättningslöst avstämningsmöte på fredagskvällen. Han bjöd på Belgisk öl. Belgisk öl är väldigt fruktig. Den är även enormt alkoholstark upptäckte vi. Det har nog med spontanjäsning att göra. Som vanligt när vi ses hade vi osedvanligt trevligt.

Trots att detta resulterade i ett något sent uppvaknande idag fanns det arbete som behövde utföras. Lördagen skulle ägnas åt periodiskt underhåll och inspektion av en gammal Triumph. Ett lagom meditativt och stilla arbete passande för dagens sinnesstämning. För att kunna tappa ur den gamla oljan som passerat sitt bäst före datum sedan länge krävs att den är varm. Därav nödgas den omsorgsfulle mekanikern rulla ut objektet ur garaget. Kicka igång maskineriet och köra ett antal mil till dess att man kan vara säker på att all olja är ordentligt uppvärmd. En halvtimmes körning kan duga. Det går dock inte att överdosera, så kör gärna ett varv till för att vara säker på att ett önskat resultat uppnås.

Eftersom jag har grusdäck på så letade jag naturligtvis upp lämpliga grusvägar. Det är inte nödvändigt men kan såklart förhöja körglädjen och inspirera till en del försök av både grussprättande och hjulspinn. När jag nu ser den här bilden som jag tog vid en kortare paus för naturbehov blir jag lite poetisk till mods. Jag kommer att tänka på dikten The Road Not Taken av den amerikanske poeten Robert Frost.

Jag tycker den kan vara ett bra avstamp för kommande åksäsong. Håll till godo:

The Road Not Taken

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

 

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

 

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

 

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.
« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑