Åh det är så skönt, när mitt Stockholm är grönt och sakta går hem genom stan. När man är på väg hem från en fest. I gryningen. På våren. Då kan man höra fågelkonserten ute i stadsparkerna. Bofinken som låter som en cykelpump, näktergalens melodiska sånger och koltrastens morgontruddelutt. Det är härligt, man är glad och börjar kanske nynna på en visa om våren och vår vackra stad
“Natten står still den finns inte till
En tystnad en skugga en vind
Den är så kort och den glider tyst bort
När trastarna vakna i stan
Klockan är två hela himlen är blå
Sakta vi gå genom stan.”
Lyssnar man riktigt noga kan man även svagt uppfatta andra sånger. Sångerna från underjorden. Långt ner under marken på Kungsholmen kan man höra hur karaokesången fortfarande ekar i betongen. Natt efter natt, nästan året om. Sången kan gå såhär ungefär:
“If we’d go again
All the way from the start
I would try to change
The things that killed our love
Your pride has built a wall
So strong, that I can’t get through
Is there really no chance
To start once again?
I’m loving you”
