Kategori: Garageböcker (Sida 2 av 4)

H-D Sportster 883 från 1962 provkörd

Fördelen med att ha ett avträde av äldre modell. Ett så kallat utedass. Det är att man har ett utmärkt ställe att i lugn och ro läsa och förkovra sig i olika intressanta ämnen. Många gamla tidningar av skiftande slag har en förmåga att hamna på utedasset. En bra förvaring för alla typer av mänskligt vetande helt enkelt.

Idag hittade jag i MC-nytt nr 10 från 1962 en provkörning av det årets modell av Harley Sportster 883. Testkörd och beskriven av Magnus Petersson en av dåtidens stjärnor inom motorsporten. Man blir otroligt sugen på att köpa en Sportster av årsmodell 1962 när man läser artikeln. Här kommer några utvalda citat:

En önskedröm på MC förverkligas

Harley Davidson är ett av de populäraste märkena i Sverige. Trots att mycket få maskiner importerats under de senaste femton åren. Många entusiaster håller kvar i sina nästan antika HD genom de fd armémaskiner som yngre förare rustat upp och kör med dagligen. Slitstyrka, pålitlighet och ett massivt utseende tillåter dessa gamla maskiner att stå sig väl i jämförelse med betydligt senare årgångar.

//

Den modell som jag genom MC-Nytt fick tillfälle att testa var en sportster på noga räknat 883cc. trots att jag hämtade den en kylig måndagmorgon, gick den villigt igång redan på andra kicken. Det var inte alls besvärligt att starta den stora högkomprimerade motorn, för kickutväxlingen var idealisk. En positiv överraskning var, att växellådan var betydligt mer lättmanövrerad än sina närmaste europeiska motsvarigheter.

//

Fotbrädor och fåtöljkörstil har slopats till förmån för vanliga fotpinnar och en europeisk körställning. Maskinen har stora, förtroendeingivande bromstrummor, om visade sig ha en mycket god effekt. Fjädringen var av absolut toppklass och slog inte igenom ens vid hård terrängkörning.

//

För det i testningen ingående fartprovet körde jag ut till motorvägen Göteborg-Kungälv. H-D motorn imponerade genom sin nästan vibrationsfria gång, samt ett för en mc motor mycket högt vridmoment. Accelerationen var fantastisk. Trots sin tyngd, hela 245 kg, är H-Dn mer lättmanövrerad än de flesta europeiska landsvägsmaskiner och kunde i det avseendet närmast jämföras med en med en smidig 350-kubikare. Den accelererade ryckfritt och snabbt på fyrans växel från 50 km/tim till toppfarten, vilken enligt mätaren på den ännu inte inkörda maskinen var ungefär 170 km/tim. Vid alla varvtal och på alla växlar hade man en stor nytta av motorns höga vridmoment, en egenskap som av naturliga skäl saknas på de flesta europeiska sportmaskiner med med mindre cylindervolym.

//

Vid pauser i Göteborg och Kungälv väckte H-Dn stort uppseende. Gentlemän i övre medelåldern frågade om priset och berättade om egna upplevelser som H-D ägare för många år sedan. Finishen är i absoluta toppklass. Förkromningen verkar vara mycket gediget utförd och bryter sig vackert mot den djupblå lacken. Förbipasserande gav både syn och hörbarligen utryck för sitt gillande av maskinens mäktiga elegans.

//

HD är still going strong

//

Snygga bilder från förr

Jag var ute och åkte tåg nyligen. Som tidsfördriv köpte jag det senaste numret av svenska classic bike, nummer 2 2011. Bildreportaget med Lillen Hammarstrands bilder på knuttar från mitten på 60-talet är helt fantastiskt, man blir riktigt åksugen och vill ha både fårskinn och stockholmsstyre på trajan. Grymt!

Men varför får jag känslan av att de som gör tidningen i övrigt inte egentligen gillar gamla hojar? Åtminstone inte att köra, eller mecka med dom. Kanske är det Henkes krönika där han längtar efter att hellre köra en transalp från 2010 än trajan med stelben från 50-talet som han kör i tio minuter mellan två garage. Då och då köper jag ett lösnummer av tidningen och ett tema som upprepar sig lite då och då när de provkör gamla klassiker är kommentarer som ”det blir aldrig som en modern motorcykel” och liknande. Det stämmer! Gamla hojar blir aldrig moderna. Det är väl det som gör den här hobbyn rolig, att det inte är enkelt att få grejerna att funka, men snyggt. Med en unik känsla som följer med varje unik motorcykel. Vill man åka bekvämt så kan man ta flyget, volvon eller tåget, vill man ha ett äventyr tar man trajan med stel bakram från 50-talet.

Tips på två andra tidningar som fortfarande har kvar kärleken till olja, järn och kickstart:

http://www.dicemagazine.com/

http://www.mensfile.com/

Tidningen café racer

Idag när jag kikade runt i hyllorna hos min lokala tidningshandlare upptäckte jag att de tagit in den amerikanska tidningen Café racer. Roligt att caféräcerkulturen börjat bli så populär, men det är kanske lite för mycket nyhojar i retrostil för min smak i tidningen, jag tycker moderna hojar ska ha modern stil och gillar man en gammal stil ska man ha originalet. Så då är det mer ok att de testar Triumphs speed triple och street triple som väl kan sägas vara en slags moderna café racers. 

Tidningen funkar att bläddra igenom en slö söndag i soffan och det är en hel del bilder på fina cafébyggen, särskilt några små elaka hondor som ger mersmak. Redaktörens inledande text är lite kul där han jämför trafiken i England med den i USA, han förvånas över hur europeiska hojåkare åker emellan köer vid rödljus och att man kan köra om på smala landsvägar i MÖTANDE körfält! Tydligen otänkbart i Pennsylvania där han själv bor. Verkar aptråkigt att vara hojåkare i Pennsylvania.

Gänget bakom tidningen har även producerat en dokumentärserie som kommer att sändas på amerikanska Discovery Channel, se lite klipp och annat på Caferacertv.com.

Gör det själv tips från Lowbrow customs

På Lowbrow customs hittar man mängder med smarta trix för ett lyckat resultat när man vill bygga en tuff barhopper, chopper, bobber eller vad du nu väljer att kalla din frihetsmaskin.

Här kan du lära dig hur du gör snygga eldragningar med vävda kablar. Hur du gör ditt eget avgassystem eller gör bensintanken smalare. Eller varför inte allas favorit för att synas i trafiken; så motivlackar du hjälmen i metallflejk.

Uppsök kunskapens källa du med och lyckas ännu bättre med ditt Kustombygge.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2024 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑