Söndagseftermiddagen tillbringades i garaget. Svart kaffe och lite meditativt pillande med gamla metalldelar. Testade hur det kommer att se ut med de upplagda rykrören och mina shorty offset bell dämpare från MCM. Det blir charmant när det är klart.
Kategori: Äventyrshoj (Sida 10 av 11)
Det är viktigt att ha koll på mönsterdjupet. Minst 1 mm måste man ha på en motorcykel enligt Svea Rikes lag. Kjelle på Wheeler Dealer hjälpte till med nya sulor till Trajan. Mycket lyckat resultat måste jag säga. Det kan nog bli en riktig äventyrshoj av den innan sommaren.
- Framlampa med galler
- Elhärva
- Nysnarad hare från köttleverantören. Gott. Men hur är det nu, blir man det man äter?
- Tänkte köpa OP och Hallands Fläder som sig bör men tappade fokus, blev osäker och förvirrad och kom hem med Utösnaps från Malmö, jag som trodde Utö låg i Stockholms skärgård, och ”klassisk” svensk premium akvavit, NYHET på bolaget. En klassisk nyhet således. Vi får se vad denna modernisering av julbordet för med sig.
- Däcksfunderingar; -Trelleborgsdäck verkar ju populära enligt reklamen
- Ted visste hur man skulle bygga om en traja till en ökenräcer
Igår skulle jag ta mig med tåget från Hälsingland till Stockholm. Statens Järnvägar meddelade via SMS att mitt tåg var ”inställt” och att det enda alternativet var att åka en annan dag. WTF. Jag ringde runt lite och hittade en plats på ett annat tågbolag, X-trafik, som kunde ta mig till Gävle åtminstone. Därifrån körde SJ till Stockholm. Man kan tycka att SJ skulle kunna tipsa om att det finns andra som vågar köra när det snöar. När jag stod på perrongen så stannade det ett annat tåg med några trötta stackare ombord. Det var nattåget från Narvik som var 8 timmar försenat. Det var ”inställt” men skulle till Stockholm så jag hoppade ombord och tog mig hem.
Det är intressant att vi aldrig är beredda på den första snön och att allt brakar samman. All teknik är så känslig, och allt ska vara specialanpassat. Särskilt när det kommer till sport och fritid. Alla sporter har blivit materialsporter. Ska du köpa motorcykel så måste du först bestämma vilken typ av knutte du vill vara.
Annat var det förr, titta på dessa bilder från 50-talet där unga motormän använder 300 kilos harleys som äventyrshojar. Motorcyklar som idag ofta går under beteckningen gubbglidare.
Bilderna hittade jag här The Kneeslider där du även kan läsa mer om gubbarna som kör.
För länge, länge sedan. Långt innan motorartister slog volter inför TV-kameror och jagade sponsorkontrakt. Då fanns det motormän som moddade gatuhojar och körde ut i öknen på dem i Kalifornien. Steve McQueen var en av dem. Han hade en racingkarriär innan han blev skådis. Här är en artikel från Cycle World 1964 som beskriver hojen och alla modifieringar som han och Bud Eskins gjorde på den. Det är bara att läsa, skaffa sig en lämplig Triumph och börja bygga. För dig som vill jobba lite extra för att ha roligt i livet.
“IN McQUEEN’S SERVICE”
Winning desert races is what this machine was set up for. It is the mount of actor Steve McQueen, who recently won the novice class in a one-hour desert scrambles. The victory only proved what a close look at his Triumph Bonneville suggests: McQueen takes his motorcycling seriously.
It takes some modifications to wing the rough, dusty hare ‘n hounds, scrambles and enduros that are popular in the southwestern desert. McQueen’s machine was prepared in Bud Ekins’ Sherman Oaks, California shop. They started by replacing the stock wheel with a 1956 Triumph hub and 19″ wheel to reduce unsprung weight. The forks were fitted with sidecar springs and the rake increased slightly by altering the frame at the steering crown. The rear frame hoop was bent upward to accommodate a 4.00 x 18 Dunlop sports knobby, and to it were welded brackets for the Bates cross-country seat. The bars are by Flanders, with leather hand guards, and the throttle cables run over the tank, through alloy brackets to the twin 1 1/8″ Amal carburetors.
A Harlan skidplate protects the underside of the motor, the footpegs were braced, and the rear brake rod was increased to 5/16″ diameter and rerouted inside the frame and shock (where sagebrush can’t damege it). The oil tank was modified to increase its capacity and bring the filler out the side fom under the seat. It also serves as part of the mudguard, saving weight.
The engine is basically a stock Bonneville but the compression was lowered from 12 : 1 to 8 1/2 : 1 for reliability, and the sagebrush-snagging oil pressure indicator was converted to a pop-off relief valve with a return line back to the oil tank. McQueen runs Jomo TT cams and Lode RL47 Platinum tip plugs.
The important job of filtering all that dirt out of the desert air is handled by paper-pack air cleaners connected by a special collector box to the carbs. This box is finished in black wrinkle-finish paint while the tanks are dark green. The cross-over pipes are Ekins’ own design, and are left unplated for better heat dissipation. Perhaps if McQueen were riding this motorcycle in the movie, he would have made his “Great Escape.”
–Cycle World Magazine, June 1964
