Månad: maj 2014 (sida 2 av 2)

Paretos potenslag för gamla motorcyklar

triumph-vintage-rain

Idag är det blött om man åker motorcykel. Är det verkligen så att det regnar större delen av de dagar man har lust att åka hoj? Ibland när jag känner mig särskilt kränkt och bitter kan det upplevas som att det regnar fyra femtedelar av tiden som man sitter i sadeln. Stämmer det? Låt oss gå till vetenskapen. Den italienske ekonomen Vilfredo Pareto funderade på det som sedan kom att kallas Paretos potenslag, eller 20/80 regeln. Han konstaterade att 20% av jordägarna besatt 80% av marken. Sedan upptäckte han att detta förhållande stämmer in på väldigt mycket inom ekonomi och affärer. 20% av kunderna ger 80% av intäkterna och så vidare. Märkligt nog verkar detta gälla även för gamla motorcyklar. Några exempel:

20% av verktygen man behöver är borta 80% av tiden

20% av elkablarna ger upphov till 80% av kortslutningarna

20% av gliporna i regnstället släpper in 80% av regnvattnet som rinner nerför ryggen

Motoroljan är 20W-50

20% av kustomiseringarna man gör ger 80% mer obekväm körställning

80% av oljan rinner ut under 20% av säsongen

Vid 80% av gångerna man stannar och sätter ner fötterna, bränner man sig på 20% av ytan på de upplagda avgasrören som man monterat för säsongen

20% av bultskallarna är av nån konstig jävla dimension som inte ens 100% av nycklarna passar på

80% av tiden är man lycklig ägare av en gammal motorcykel som ändå uppfyller 20% av alla de drömmar man har om att på ett fritt, äventyrligt och rebelliskt vis köra runt på slingriga landsvägar genom den svenska sommaren

 

 

Fixa ditt eget specialverktyg för tio kronor

specialverktyg1

Nu kommer ett praktiskt tips på hur du kan tillverka ditt eget specialverktyg till en gammal blocktraja. Locken till transen och växellådan har ett ganska brett spår som ingen vanlig spårskruvmejsel passar för. Eftersom de är i aluminium så är det lätt att man pajar spåren om man inte har ett verktyg som passar precis. Jag tror att Triumphingenjörerna designat spåret att passa för ett gammal engelskt mynt som inte längre finns kvar. Men såna har man sällan med sig. Så vad ska man göra när man vill fylla på ny olja? Eller ännu värre står där vid vägkanten och måste byta kopplingsvajer. Jo man förbereder sig genom att limma ihop två svenska femkronor med epoxy. Stoppa ner dem i verktygsväskan. Då har du alltid med dig ett specialverktyg som passar perfekt.

specialverktyg2

specialverktyg3

specialverktyg4

Grusbus med en gammal Triumph

grus-bus-triumph

Min gamle vän Sudden hade kallat till ett förutsättningslöst avstämningsmöte på fredagskvällen. Han bjöd på Belgisk öl. Belgisk öl är väldigt fruktig. Den är även enormt alkoholstark upptäckte vi. Det har nog med spontanjäsning att göra. Som vanligt när vi ses hade vi osedvanligt trevligt.

Trots att detta resulterade i ett något sent uppvaknande idag fanns det arbete som behövde utföras. Lördagen skulle ägnas åt periodiskt underhåll och inspektion av en gammal Triumph. Ett lagom meditativt och stilla arbete passande för dagens sinnesstämning. För att kunna tappa ur den gamla oljan som passerat sitt bäst före datum sedan länge krävs att den är varm. Därav nödgas den omsorgsfulle mekanikern rulla ut objektet ur garaget. Kicka igång maskineriet och köra ett antal mil till dess att man kan vara säker på att all olja är ordentligt uppvärmd. En halvtimmes körning kan duga. Det går dock inte att överdosera, så kör gärna ett varv till för att vara säker på att ett önskat resultat uppnås.

Eftersom jag har grusdäck på så letade jag naturligtvis upp lämpliga grusvägar. Det är inte nödvändigt men kan såklart förhöja körglädjen och inspirera till en del försök av både grussprättande och hjulspinn. När jag nu ser den här bilden som jag tog vid en kortare paus för naturbehov blir jag lite poetisk till mods. Jag kommer att tänka på dikten The Road Not Taken av den amerikanske poeten Robert Frost.

Jag tycker den kan vara ett bra avstamp för kommande åksäsong. Håll till godo:

The Road Not Taken

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

 

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

 

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

 

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.
Nyare inlägg »

© 2020 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑