Min gamle vän Sudden hade kallat till ett förutsättningslöst avstämningsmöte på fredagskvällen. Han bjöd på Belgisk öl. Belgisk öl är väldigt fruktig. Den är även enormt alkoholstark upptäckte vi. Det har nog med spontanjäsning att göra. Som vanligt när vi ses hade vi osedvanligt trevligt.
Trots att detta resulterade i ett något sent uppvaknande idag fanns det arbete som behövde utföras. Lördagen skulle ägnas åt periodiskt underhåll och inspektion av en gammal Triumph. Ett lagom meditativt och stilla arbete passande för dagens sinnesstämning. För att kunna tappa ur den gamla oljan som passerat sitt bäst före datum sedan länge krävs att den är varm. Därav nödgas den omsorgsfulle mekanikern rulla ut objektet ur garaget. Kicka igång maskineriet och köra ett antal mil till dess att man kan vara säker på att all olja är ordentligt uppvärmd. En halvtimmes körning kan duga. Det går dock inte att överdosera, så kör gärna ett varv till för att vara säker på att ett önskat resultat uppnås.
Eftersom jag har grusdäck på så letade jag naturligtvis upp lämpliga grusvägar. Det är inte nödvändigt men kan såklart förhöja körglädjen och inspirera till en del försök av både grussprättande och hjulspinn. När jag nu ser den här bilden som jag tog vid en kortare paus för naturbehov blir jag lite poetisk till mods. Jag kommer att tänka på dikten The Road Not Taken av den amerikanske poeten Robert Frost.
Jag tycker den kan vara ett bra avstamp för kommande åksäsong. Håll till godo:
The Road Not Taken
Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;
Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim,
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,
And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.
I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.
