MåndagsMorgonPoesi

Här några textrader att kicka igång arbetsveckan med. En låt för varje dag. Kör hårt:

  1. you can’t always get what you want but if you try sometimes well you might just find you get what you need (Rolling Stones)
  2. today is the greatest day I have ever known (Smashing Pumpkins)
  3. and much, much more than this, I did it my way (Frank Sinatra, eller ännu hellre med Sid Vicious)
  4. Go ahead and take care of business (Nina Simone)
  5. Knew I had to bite you baby when I first set eyes on you (Motorhead)
  6. People ringing up making offers for my life. But I just wanna stay in the garage all night (The Clash)
  7. Country roads, take me home to the place I belong (John Denver)

Arga Grisar

Nu stundar den härliga juletiden. Den bästa av alla mathelger. Då vi får frossa i Finska Kålrotslådor, Västkustsill, Estnisk Surkål och Halländsk Grönkål. Kungen på bordet är ju ändå Skinkan. Många i vårt land försöker välja så kallade Glada Grisar att sätta på bordet. I vår familj bryr vi oss inte om ifall grisarna har varit glada. De får gärna ha varit Arga Grisar när de levde. Det viktigaste är att de var vilda och levde ett liv i frihet. Tidigare var man tvungen att jaga själv, känna nån som jagar eller beställa sin vildsvinsskinka från saluhallen. Nu kan jag med glädje konstatera att vår lokala livsmedelsaffär förstått vad som gäller och säljer färdigkokt och rimmad skinka av Vilda Svin i kyldisken.

Mycket trevligt.

Tre önskningar

motor

Ibland kan man oroa sig för framtiden. Hur ska det bli med allt? Kommer det att finnas jobb till alla som vill jobba? Kommer jorden att koka över av växthuseffekterna? Kan man svalka sig med ett glas öl? Kommer man att få starta en förbränningsmotor i framtiden utan att riskera dödsstraff? Kan vi slippa att tvingas handla med oljeproducerande länder med tvivelaktiga regimer? Jag vet inte. Men det verkar som att man borde testa Björn Gillbergs recept på att koka metanol på ved från den svenska skogen och ge det en chans. Det uppfyller iallafall tre önskningar:

  1. Vi blir självförsörjande på drivmedel. Vi har ju gott om skog.
  2. Det skapar massor med jobb, och räddar kanske skogsindustrin.
  3. Man kan även i framtiden njuta av ljuvligt V8 muller en försommarmorgon, från en bil tankad med fossilfri metanol.

Några länkar:

http://www.dn.se/arkiv/motor/skogen-kan-pa-sikt-driva-alla-vara-bilar/

http://www.chalmers.se/sv/nyheter/Sidor/Metanol-ersatter-vatgas-som-framtidens-bransle.aspx

http://www.dn.se/motor/forskaren-helt-ratt-satsa-pa-metanol/

 

Den första snön

vinter-bobber-3

Man blir som barn på nytt när den första snön kommer. Man vill ut. Ta på sig mössa och vantar och sladda runt på småvägar.

Eller som Zacharias Topelius uttryckte det redan 1844:

Det var så mörkt kring fält och dal
och öde blomstergård,
och jorden låg så svart och kal
och känslolös och hård.

Då föll, en frisk novembernatt,
den första hvita snö,
och det blef ljust och godt och gladt
kring fält och dal och sjö.

Sen tar dikten en sorglig vändning. Precis som man ganska snart tröttnar på vintern när den aldrig tar slut. Zacharias, eller som vännerna sa ”zacke” fortsätter såhär:

Min flydda flicka mindes jag,
min vän i forna dar;
hur likt en tung novemberdag
mitt lif alltsedan var.
Vi möttes ju en dag igen,
en kulen, kulen höst;
då låg mitt hjärtas forna vän
invid en gubbes bröst.

Sin tro för guld hon sålt, min mö,
hon sålt för rang sin ed;
då föll den första hvita snö
uppå mitt hjärta ned.
Det var så friskt och kallt, och snart
min harm blef marmorhård;
och nattens stjärnor skeno klart
på öde blomstergård.

Tankar från en vedbod

vedbod

Söndagen har till stora delar ägnats åt att hugga ved. Det är från träd vi fällde i somras. Den veden ska eldas i kakelugnen nästkommande vinter när den är torr och fin. Det är äkta rikedom att ha en välfylld vedbod. När jag står där och klyver så börjar jag fundera på det där med rikedomar och ekonomi i en större skala. Som den bedrivs på stora företag nuförtiden.

I veckan så har man hört om en företagare som heter Lars Magnus Ericson som har problem. Nu igen. Jag kommer ihåg att jag i våras läste om att företaget i fråga hade avslöjats med brallorna nere när de höll på att fippla med sin bokföring. De hade då bokfört totalsumman, direkt, första året för långa kontrakt. Fastän de mesta av pengarna inte skulle fakturerats förrän flera år in i framtiden. Kreativ bokföring måste man väl kunna kalla det. Man hade hoppats att företaget var lika kreativt när de skulle hitta på nya produkter. Men man kan inte få allt man hoppas på. Så nu när de ska ställa allt till rätta igen så visar det sig att de faktiskt inte har de pengar som de inte hade, och måste avskeda människor. Trist för alla inblandade.

Ett annat kreativt företag är Apple. De lånar pengar för att köpa egna Apple-aktier, bara för att trycka upp priset på aktien. Det finns en enkel logik i detta. Styrelsen och ledningen är stora aktieägare så det gynnar deras privatekonomi på en gång. Men vadå, varför lånar de pengar? De har ju mer kontanter på banken än många länder tänker du nu. Jo det är sant. Men om de nu skulle plocka hem pengarna från de olika konton där de finns över hela världen, då måste de betala bolagsskatt. Så därför tycker de att det är bättre att låna pengar. Nu när räntorna är så låga. Man kan ju tycka att om de ska låna pengar borde de istället investera i forskning och utveckling av nästa generations Apple-produkter. Som skulle kunna ge vinster i framtiden. Men det ser ut som att kortsiktig uppgång av aktiekursen är mer intressant. De får naturligtvis göra som de vill. Men jag tror att det kan bli svårt för dem i framtiden om de inte satsar på att ta fram nya grejer.

Skulle man översätta detta beteende till min vedbod. Vad skulle hända då? Jag kunde låna ved från grannen och fylla min egen vedbod med den. Istället för att såga upp och klyva mina egna stockar som ligger utanför på gården. Men när grannen fryser så vill han kanske ha tillbaka veden? Då står jag där med en kall kakelugn och en hög med ohuggen ved utanför min vedbod. Eller så gör jag som Ericson, jag ljuger, och säger till min fru att nu har jag kluvit ved för två år framåt. Sen måste jag hela tiden hindra henne från att gå ut i den tomma vedboden. Plus att jag måste hugga ved i smyg när hon inte är hemma för att bluffen inte ska avslöjas. Verkar stressigt. Det är tur att man inte har läst företagsekonomiska teorier. Så att man istället för att krångla till det, gör som man alltid har gjort. Man har en bod som rymmer ved för ett par säsonger och man fyller sin vedbod i samma takt som man eldar. Då har man alltid torr ved, får det varmt i stugan och kan sova gott om natten även när det blir frost.

Sedan är det alltid trevligt att ha en Triumphchopper i sågbocksstuk i närheten. När man känner att man är klar med vedklyvning för dagen så kan man belöna sig själv med en hojtur.

sagbock