I ett hörn av garaget har det hamnat två fordon i väntan på kärlek, omtanke och en öm hand. De tillhör en av de jag delar lokalen med och har stått där ett tag. Jag brukar inte fundera så mycket på dem. Men helt plötsligt en dag ser jag att den klena trampcykeln och den rätt grova sidventilaren ser ut att höra ihop på något sätt.
Jag kommer av någon anledning att tänka på när vi var små, runt 12-13 och hade börjat få kläm på att köra moppe. Ute på landet hos en kompis fanns en antik lättviktare som vi fick köra. Ingen aning vad det var för något. Den hade en cykelram, var encylindrig och hade växel på tanken, så den var gammal. Jag minns fortfarande känslan när man gasade på lite försiktigt på ettan och kom upp i mopedfart, sen la man i tvåan och trean. Vilken känsla. Vilken kraft. Vilken fart. Man kände smaken av riktig frihet för första gången. Det var då jag blev motorcykelentusiast på riktigt.
Vi knäckte ramen på hojen den sommaren när vi började köra cross i skogen. Det fick vi en del skit för. Men kul var det.