Fredagskvällen var så ljuvligt ljum. Efter jobbet tog jag skrammlern och drog västerut. Mot solnedgången. Kryssade lugnt förbi fredagsfrustrerade förvärvsarbetare. Mellan raderna av köande bilar på Bergslagsleden. Ända bort till Charlies garage. För att prata lite strunt och kika på hans nya bygge.
Se vilket vackert par våra hojar blir. Det är ungefär samma årsmodell. 1969 och 1971. Båda har blockmotorn. Ändå så olika. En gammal Triumph kan anta så många skepnader. Hur man än gör blir det nästan alltid bra. Som Charlie brukar säga ”En Triumph är inte bara världens bästa motorcykel, det är även världens vackraste motorcykel”.
Ibland brukar han även säga att han är jävligt trött på gamla trajor ”de vibrerar ju bara sönder hela tiden när man kör hårt med dem”. Ändå så fortsätter han att hålla på. Det ska vi vara tacksamma för. När resultatet blir så bra som den här lilla bobbern.