Kategori: Triumph Chopper (Sida 1 av 9)

Det är mycket som är bra också

Polarisering, kulturkrig, invasionskrig, skolskjutningar hot och hat. Antisociala-sociala medier. Mycket skit finns det. Men det är mycket som är bra också. Glöm inte det.
Exempelvis om man kör sin motorcykel i godan ro genom ett vackert odlinglandskap längs kurviga vägar. Förbi doftande lindar, där lojt idisslande kor betar i hagarna och hästar med spring i benen galopperar runt på ängarna.
Då kan det hända. Eller, ja det hände. Att motorcykeln stannar, du har ingen gnista, belysningen har lagt av. Där står man vid vägkanten, svettig med skinnkläder i sommarvärmen. Funderar på om det går att fixa med de verktyg man har med sig. Kopplar bort alla onödiga förbrukare, kopplar förbi tändningslåset. Provar och experimenterar.
Under tiden så kommer det fram gubbar ur alla stugor i den lilla byn, en efter en. Frågar: “ Vill du ha hjälp?” “behöver du låna verktyg?” “Vill du ha lift till en verkstad, jag har en släpkärra?” och så såklart det vanliga “Jaha, en Triumph, det har jag också haft”. Trevliga människor som ställer upp och vill hjälpa en medmänniska som hamnat i trubbel. Så kan det också vara en vanlig dag i vårt land.
Insåg till slut att jag inte kunde åtgärda felet på plats, hojen laddar inte som den ska. Ringer på bärgare som kommer inom kort. Vägassistans på försäkringen är värt den extra kostnaden! Saker och ting fungerar och folk är hjälpsamma. Det är mycket som är bra också. Glöm inte det.

Värdefullt skrot

Förr i världen så backades värdet på dina pengar upp med mängden guld som förvarades av riksbanken i ett valv någonstans, så kallad guldmyntfot. Numera har de flesta länder istället pengar som backas upp av en stats finanser som då får ett värde för att dom säger så, och för att vi tror på det. Så kallade Fiatvalutor. Det är ganska praktiskt, om du går till banken och tar ett lån på hundra tusen kronor, då kan banken skriva in att du har dessa hundra tusen kronor på ditt konto. Pengar som inte fanns innan du tog lånet. Simsalabim så har ett värde uppstått ur tomma intet.
Nästan på samma sätt gick det till när jag behövde en bromspedal till choppern. Gick runt i garaget och kikade om jag hade något som passade. Inga bromspedaler någonstans. Men. I en skrotlåda hittade jag en krokig gammal fast nyckel som varit ett originaltillbehör till en Fiat (bilen). Efter att ha masserat den lite och bankat på den så blev den en utmärkt bromspedal. Som dessutom ser ut lite som ormen i loggan till Garagekultur. Simsalabim, värde skapades av skrot.

Fotplattor på en Triumph

Jag gillar inte körställningen man får med framflyttade fotpinnar. Har haft det på choppern. Känns som att man inte riktigt har kontroll på sin motorcykel, och ser man ett potthål som man inte kan svänga förbi, kan man heller inte parera guppet när det kommer, genom att ställa sig upp. Funderade på mittmonterade fotpinnar som på originalhojarna. Letade runt bland mina skrotlådor, och lådor med så kallade ”bra att ha saker” men tyvärr. Inga såna fotpinnar. Funderade vidare, och kom på att den HD jag hade en gång i tiden var utrustad med fotplattor, det var ju bekvämt. Jag har klöverplåt. Och plattjärn. Det kan ju bli nåt.

En regnig dag spenderades i experimentverkstaden och resultatet ser ni nu framför er. Blev ganska snyggt om jag nu får säga det själv. Har kört en del med arrangemanget. Tycker det funkar ganska bra. Man kan ha fötterna där bak om man vill köra lite mer aktivt. Vill man kryssa runt lite avslappnat slänger man i högsta växeln, lutar sig mot packningen och slänger fram fötterna. Helt enkelt lite mer flexibelt hur man sitter. Bra om man vill köra lite längre.

Från storstadspuls till roslagsvår

Choppern är körklar. Nyrenoverad motor. Nytt elsystem. Nya handtag. Kickar igång den och kör ut till sommarstället. Bra knuff i motorn. Mycket sitter ihop. Ser i höjd med Mörby att bultarna till bensintanken börjar lossna. Kvickt stopp på macken för att lösa problemet. Noterar i minnesbanken att använda locktajt och låsbrickor på sånt man vill ska sitta kvar.

Kör vidare längs kurviga roslagvägar, med ett leende på läpparna, nynnandes på Hugo Alfvéns ”Roslagsvår”.

Skynda dig, skynda dig, skogen kläder sig. Alla fåglar kvittrar, alla fjärdar glittrar. Skynda dig, skynda dig, marken gläder sig. Öppna dina sinnen, allt vad du förmår! Skynda dig, skynda dig, doften sprider sig. Alla blommor knoppas, alla flickor hoppas. Skynda dig, skynda dig, jorden vrider sig, flyktig är vår korta Roslagsvår.

Herrljungapizza

På vår tur genom landet, som är fullt av röda stugor och daggstänkta berg, stannar vi och tankar utanför Herrljunga. Då känner jag ett bekant kurrande i magen. Föreslår pizza till mitt resesällskap.
— Neej, inte Herrljungapizza, säger Mille.
Det visar sig att Mille o Mankan passerade Herrljunga med hoj för många år sedan, med samma kurrande i magarna. De hade bokat rum på något boende utanför centralorten och trodde att det kanske inte fanns mat när de kom fram (För alla ungdomar: detta utspelade sig på tiden innan man kunde surfa på mobiltelefonerna och ta reda på status längre fram längs vägen på ett enkelt sätt). Därför stannade de och åt på Herrljunga pizzeria, inget fel på den pizzan. Men, med magarna fyllda av Herrljungapizza kom de fram till sitt bokade boende som just den här veckan hade en matfestival där de bjudit in mängder med franska mästerkockar som stod och fräste i alla hörn av trädgården. De trollade fram nykokta havskräftor med vitlöksaioli, galleter med rökt lax, och andra franska läckerheter ur sina pannor och grytor. Men är man mätt på Herrljungapizza så blir det inga delikatesser.
Vi ville inte jinxa kvällsmaten. Så det blev lunch på restaurang Sunflower som erbjuder alla typer av asiatiska maträtter. Mycket bra, lite åt det starka hållet, men man vande sig efter några tuggor.

« Äldre inlägg

© 2026 Garagekultur

Tema av Anders Noren — Upp ↑