På vår tur genom landet, som är fullt av röda stugor och daggstänkta berg, stannar vi och tankar utanför Herrljunga. Då känner jag ett bekant kurrande i magen. Föreslår pizza till mitt resesällskap.
— Neej, inte Herrljungapizza, säger Mille.
Det visar sig att Mille o Mankan passerade Herrljunga med hoj för många år sedan, med samma kurrande i magarna. De hade bokat rum på något boende utanför centralorten och trodde att det kanske inte fanns mat när de kom fram (För alla ungdomar: detta utspelade sig på tiden innan man kunde surfa på mobiltelefonerna och ta reda på status längre fram längs vägen på ett enkelt sätt). Därför stannade de och åt på Herrljunga pizzeria, inget fel på den pizzan. Men, med magarna fyllda av Herrljungapizza kom de fram till sitt bokade boende som just den här veckan hade en matfestival där de bjudit in mängder med franska mästerkockar som stod och fräste i alla hörn av trädgården. De trollade fram nykokta havskräftor med vitlöksaioli, galleter med rökt lax, och andra franska läckerheter ur sina pannor och grytor. Men är man mätt på Herrljungapizza så blir det inga delikatesser.
Vi ville inte jinxa kvällsmaten. Så det blev lunch på restaurang Sunflower som erbjuder alla typer av asiatiska maträtter. Mycket bra, lite åt det starka hållet, men man vande sig efter några tuggor.
