Nu blommar det vid vägkanterna. En flyttfågel med brett mellan vingspetsarna flyttar ut från vinternästet till friheten i kustbandet.
Kategori: Stilguide (Sida 1 av 17)
Vart ska vi åka? Söderut! Var ska vi ses? Macken på Lindhagensplan!
Det är så det har låtit i decennier när gänget ska samlas för en hojtur. Vi tankade kaffe, mazarin och bensin på macken vid Lindhagensplan. Det var alltid startpunkten för alla gemensamma körningar. Ibland var vi så många att man inte fick plats på macken. Då fyllde vi Lindhagensgatan med hojar och hojfolk. Tror vi var uppemot 75 hojar som samlades något år inför ett Mods vs Rockers.
Det hände att allmänheten blev orolig och ordningspolisen dök upp och undrade vad vi gjorde
– Vi tankar!
– Vart ska ni?
– Söderut!
Sen var det inte mer med det. Vi startade och körde ibland söderut, ibland åt något annat håll. Men oftast söderut. Gasade på över Västerbron för att blåsa rent fuggarna från garagedamm. Genom Hornstull till medborgarnas glädje. Som nu fick uppleva snygga motorcyklar och finstämt mulligt muller studsande mellan husväggarna. Vidare över Liljeholmsbron och bort någonstans söderut. Kanske mot en fest. Högst troligt till en fest av något slag.
Nu är macken stängd. Det ska bli en ny tunnelbanestation där. Det är ju bra, ibland kan man behöva åka tunnelbana. En stad är en levande organism som behöver utvecklas. Vi har redan hittat andra platser att mötas på.
Här bjuder jag på en bildkavalkad från macken och Lindhagensplan med omnejd genom åren. Hittar tyvärr ingen bild på själva macken i mina samlingar. Vem tusan fotograferar en bensinmack? Man tar kort på sina vänner.
Varsågoda!
Värmebölja och första arbetsveckan efter semestern. Då får man svalka sig på lunchen med en hojtur till stranden och ett dopp i havet. Kallt stål i rimlig fart, för lagom svalkande fartvind, och sedan ett par längder i bräckt vatten. Piggar upp. Bad-Boj. Bad-Hoj.
Champagnen ska vara kall torr och gratis har någon klok människa sagt. Våren däremot, den ska vara varm och ljuvlig. Inte som i år, svinkall. Lars Wivallius diktade “En torr och kall vår gör sommaren kort” vilket han hade helt rätt i. Enda fördelen med det här ruggiga vädret är att man fortfarande kan klä sig i tweed. Utmärkt när man vill vara lite ledigare klädd på fredagarna. Man kan avlägga visit lite kvickt hos en affärsbekant. Samtidigt är man korrekt klädd och redo för att kort därefter bege sig ut till sin lantegendom och delta i bockjakten.
I äldre tider var en elegant spatserkäpp, med till exempel silverkrycka att hålla i, ett vanligt attribut för välbeställda modemedvetna herrar. I 1800-talets Stockholm kallades de ofta för Grill-Janne. Uttrycket kommer av att dessa dekadenta, och stilmedvetna, unga män ofta vistades på Jones Grill, den tidens hetaste inneställe.
Nu har jag stukat foten. Det är en gammal olycka med motorcykel som krånglar av och till och nu verkar jag ha sträckt något i de trasiga mjukdelarna på ett allvarligt sätt. Ont som fan. Stapplar omkring och känner mig uråldrig.
Men när botten är nådd kan man även där hitta ljusglimtar. För att få ett tillfälligt stöd i livet, har jag nu fått ett nyvaknat intresse för promenadkäppar. Man vill ju inte gå runt med landstingsgråa kryckor med plasthandtag. Lite stil i misären måste det ändå vara.
En ny värld har öppnat sig. Finns så mycket roligt utformade käppar därute. Käpp kommer att bli vårens accessoar för den moderna mannen. Gärna tillsammans med knävelborrar. Grill-Janne är tillbaka.
Ni vet var ni läste det först.
