Värmebölja och första arbetsveckan efter semestern. Då får man svalka sig på lunchen med en hojtur till stranden och ett dopp i havet. Kallt stål i rimlig fart, för lagom svalkande fartvind, och sedan ett par längder i bräckt vatten. Piggar upp. Bad-Boj. Bad-Hoj.
Champagnen ska vara kall torr och gratis har någon klok människa sagt. Våren däremot, den ska vara varm och ljuvlig. Inte som i år, svinkall. Lars Wivallius diktade “En torr och kall vår gör sommaren kort” vilket han hade helt rätt i. Enda fördelen med det här ruggiga vädret är att man fortfarande kan klä sig i tweed. Utmärkt när man vill vara lite ledigare klädd på fredagarna. Man kan avlägga visit lite kvickt hos en affärsbekant. Samtidigt är man korrekt klädd och redo för att kort därefter bege sig ut till sin lantegendom och delta i bockjakten.
I äldre tider var en elegant spatserkäpp, med till exempel silverkrycka att hålla i, ett vanligt attribut för välbeställda modemedvetna herrar. I 1800-talets Stockholm kallades de ofta för Grill-Janne. Uttrycket kommer av att dessa dekadenta, och stilmedvetna, unga män ofta vistades på Jones Grill, den tidens hetaste inneställe.
Nu har jag stukat foten. Det är en gammal olycka med motorcykel som krånglar av och till och nu verkar jag ha sträckt något i de trasiga mjukdelarna på ett allvarligt sätt. Ont som fan. Stapplar omkring och känner mig uråldrig.
Men när botten är nådd kan man även där hitta ljusglimtar. För att få ett tillfälligt stöd i livet, har jag nu fått ett nyvaknat intresse för promenadkäppar. Man vill ju inte gå runt med landstingsgråa kryckor med plasthandtag. Lite stil i misären måste det ändå vara.
En ny värld har öppnat sig. Finns så mycket roligt utformade käppar därute. Käpp kommer att bli vårens accessoar för den moderna mannen. Gärna tillsammans med knävelborrar. Grill-Janne är tillbaka.
Ni vet var ni läste det först.
Nu kommer den elaka frosten
Vi kan inte längre på vägarna leka
Men jag ska skydda dig från rosten
I garaget varsamt med dig meka
Så länge mitt hjärta slår
Det lovar jag dig, min kära traja
Ska jag se till att din motor tuffar och går
Av mullret blir alla skraja
När jag kickar igång dig nästa vår
”Det finns inget sorgligare än en utekatt som tror den är en innekatt” – Lina Wolff ur Köttets tid.
Så nu alla innekatter ger jag er det finaste som finns. Jag ger er friheten. Ni har så mycket mer potential i er än att sitta på kontor, gräva en grop, svetsa ett rör. Eller vad ni nu gör till vardags. Dörren står öppen, det är bara för er att gå ut.
Fredag – Kör hårt!
© 2025 Garagekultur
Tema av Anders Noren — Upp ↑
