I söndags var det dags för årets första riktigt glassiga vårtur på trajan i strålande sol, Nu med tät topplockspackning! Så det är komp och den startar på en gång och går som en dröm. Härliga tider! Ser fram emot en lång och härlig åksäsong.
Kategori: Snygga hojar (Sida 13 av 16)
Jag var ute och åkte tåg nyligen. Som tidsfördriv köpte jag det senaste numret av svenska classic bike, nummer 2 2011. Bildreportaget med Lillen Hammarstrands bilder på knuttar från mitten på 60-talet är helt fantastiskt, man blir riktigt åksugen och vill ha både fårskinn och stockholmsstyre på trajan. Grymt!
Men varför får jag känslan av att de som gör tidningen i övrigt inte egentligen gillar gamla hojar? Åtminstone inte att köra, eller mecka med dom. Kanske är det Henkes krönika där han längtar efter att hellre köra en transalp från 2010 än trajan med stelben från 50-talet som han kör i tio minuter mellan två garage. Då och då köper jag ett lösnummer av tidningen och ett tema som upprepar sig lite då och då när de provkör gamla klassiker är kommentarer som ”det blir aldrig som en modern motorcykel” och liknande. Det stämmer! Gamla hojar blir aldrig moderna. Det är väl det som gör den här hobbyn rolig, att det inte är enkelt att få grejerna att funka, men snyggt. Med en unik känsla som följer med varje unik motorcykel. Vill man åka bekvämt så kan man ta flyget, volvon eller tåget, vill man ha ett äventyr tar man trajan med stel bakram från 50-talet.
Tips på två andra tidningar som fortfarande har kvar kärleken till olja, järn och kickstart:
Jag önskar alla ett riktigt gott nytt år. Hoppas 2011 för med sig fred på jorden, frihet till alla människor och möjligheter för alla att göra sånt de tycker är kul.
Mina nyårslöften för att göra året lite roligare är att jag ska:
- Skruva sönder gamla hojar
- Gå och se många bra liveband
- Köra på kurviga vägar
- Dricka bärs med goda vänner
- Skruva ihop gamla hojar
Nu är den mörkaste dagen bakom oss. Det är några vintermånader kvar, som man kan spendera i garaget. Men sen är det vår igen med torra vägar och muntert puttrande hojar på varje kurvig landsväg. God jul och måtte vinterhelvetet ta slut fort.
Den som letar ska finna, ännu mer. Här finns en snubbe som byggt en V-twin på Enfields Bullet . Byggaren säger sig vara inspirerad av snygga brittiska V-twinnar som Vincent och andra från de gyllene åren på 30 talet och framåt. Han är född i Delhi och drömde som grabb om att en dag åka till USA och köpa en Harley. Han växte upp och flyttade till amerika och studerade till industridesigner. Så jag antar att det här är en perfekt mix av Indien och USA. Enfield tillverkas ju i Indien sedan någon gång på femtitalet med encylindriga motorer, nu som amerikansk V-Twin. Läs hela historien på sajten.
Tydligen ska man kunna beställa ett eget kit som är färdigt att bygga ihop. Det är bara att ringa och boka.