Jag är inte den allra bästa av influerare. Glömmer ständigt att filma grejer att lägga upp på TIKTOK och Instagram. Som exempelvis i helgen när det var stor fest på Lådan MC. Knäppte tre oskarpa bilder; ägnade resten av kvällen att umgås med osunda vätskor och folk som hade dåligt inflytande på mitt omdöme.
Jag är alltför social ute i verkligheten för hinna vara social på sociala medier.
Det är tur att jag ändå har fotografiskt minne; för min inre blick kan jag fortfarande se Crypt Kicker 5 trollbinda publiken; Lover’s Skit pumpa fram sitt sköna dansgung följt av allmän karaoke i baren och en fest som pågick till långt in på söndag morgon.
Den tyske konstnären Anselm Kiefer ställer ut på Artipelag fram till och med 8 januari 2023. Den är väl värt ett besök. Vad jag vet har han inte ställt ut i Stockholm någonsin, men nu är det dags. Jag tog hojen dit i somras för att se utställningen. Många klagar på att inträdet på 400 kronor är dyrt. Men för den här utställningen tycker jag det är väl värt det. Konsten är fett äkta.
Anselm, född 1945, växte upp i det sönderbombade tyskland under efterkrigstiden vilket såklart har präglat hans konstnärskap. Verken pendlar på en knivsegg mellan det sköra och det brutala.
Jag såg ett par av hans arbeten första gången i Berlin på åttitalet och det gjorde ett stort intryck på min unga och oförstörda själ. Roligt att få återse detta konstnärskap.
Bilden längst ner är ett foto på ett vykort med ett verk av Anselm Kiefer som jag köpte i Berlin i slutet på 80-talet. Jag återfann det nyligen, instoppat som bokmärke, i en utställningskatalog i min bokhylla.
Enligt traditionen, ordnade Strul kalas i anslutning till Mälaren Runt. På grund av andra åtaganden, som tog min tid i anspråk, valde jag den korta vägen och åkte direkt till festen. Det som brukar kallas för Mälaren Rakt. Det var som en dröm. Eller ett eko av ett avlägset minne. Hojar, levande musik och trevligt folk. Som vi har längtat. Det hela liknade mest ett kosläpp med glada människor som studsade runt och hade yrsel.
När jag kom hem och tittade på bilderna i luren, upptäckte jag dock att alla var suddiga. Jag visar här två exempel på det. ( Det är inte smuts på linsen utan verkar vara ett invärtes problem i telefonen). Kan bero på att jag i yran som rådde, både tappade bort luren och sedan hittade den igen.
Men. Det får mig ändå att fundera på det här med gammalt och nytt. Hojen här på bilden nedan är en chopper byggd på en 60-tals Triumph. Ett hojmärke som av många betraktas som opålitligt. Jag har själv goda erfarenheter av gamla hojar. Mest Triumph. Som fungerat klockrent år ut och år in, om man gör regelbunden service och översyn. Hojar man gärna kör på en längre semester trots att de tillverkats för 60 år sedan och haft fler än 20 mer eller mindre händiga ägare. Visst händer det att man blir tvungen att laga nåt på vägen. Oftast (men inte alltid) är det sånt man kan åtgärda med de enkla verktyg man har med sig, och man kommer hem för egen maskin igen.
Elektronik däremot. Oavsett märke, Går sönder inom ett par år och är helt omöjliga att laga.
Så hur länge står vi ut? Är framtiden befriad från elektronik och vi återgår till mekanik igen. Borde ju ligga i tiden, med återbruk och grejer som en bysmed kan lappa och laga med enkla medel. Grejer med obegränsad livslängd.
