Kategori: Tankesmedja (Sida 8 av 33)

Liten men naggande god

I somras körde jag planlöst runt på en motorcykel en dag. Solen sken i 25 grader. Fartvinden smekte mitt ansikte på ett mjukt och varmt sätt, nästan kärleksfullt. I en skymd kurva dyker en skylt upp i ögonvrån. LOPPIS – KAFFE – HEMBAKT idag mellan 11.00 och 16.00. När livet ger en såhär tydliga tecken, då måste man följa dem.

Tvärnit – Kraftigt nerlägg – Val av ny riktning

Impulsloppis, det är då man hittar bensintanken man blir förälskad i. En moppetank från DBS, en gång i tiden skinande kromglänsande blank. Idag härligt patinerad. Efter att ha köpslagit med veterangubben med veteranmoppegrejer en stund enades vi om exakt rätt pris. Tanken gick precis in i sidoväskan på hojen. Så liten är den. Nu har den legat till sig på en bänk i garaget ett par månader. När jag började greja med den sorgligt eftersatta choppern testade jag att sätta dit tanken. Och se där, den hittade hem.

Nu börjar dock mina vänner på klubben bli oroliga. Förra sommaren när vi åkte ihop. Då blev det några oplanerade stopp på grund av soppatorsk med min nuvarande tank på runt sju liter (eller möjligen fem tillgängliga liter eftersom tunneln är så hög och jag endast har soppakran på ena sidan).

-Hur ska det gå nu när du bara har runt tre eller fyra liter? Undrar dom (lite oroligt).

Ja det får vi undersöka under åksäsongen nästa år. Hur ska det gå? Vi får antagligen många trevliga tankstopp, med möjlighet för kaffe och mazarin. Eller isglass. Då sitter vi avslappnat i gräset. Andas. Låter pulsen gå ner i en hälsosamt lugn takt. Funderar över hur långt vi ska komma den dagen, eller i livet och var universum kan ta slut. Kanske tar vi oss ett dopp i någon sjö också när det är dags att ta fram reservdunken.

Less is more!

Återwin-win-win

Här ligger jag bredvid en skrothög av metall. Den är till största delen tillverkad under mitten av sextiotalet i en engelsk motorcykelfabrik. Arton tidigare ägare har satt sin prägel på den. Längre framgaffel. Kapad baksving. Mer eller mindre lyckade motorrenoveringar. Hojen är körbar fast med lite märkliga köregenskaper. Den har ändå lyckats ta sig genom besiktningen med blanka papper. Nu är det min tur att sätta en personlig prägel på den. Målet är snyggare, bättre och snabbare. Det är tur att garagesäsongen har börjat och att den fortfarande känns lång.

Det ska bli återvinning av metallskrot. Så att hojen återvinner sin forna glans. Lyckas detta så kommer jag gå ur det med ett återvunnet självförtroende.

win-win-win

Flyg utan skam

Att kunna flyga som en fågel är inte lätt om man är människa. Därför har vi uppfunnit flygplan. Med flygplan kommer man snabbt mellan punkten A (Exempelvis Alvesta i närheten av Lekarydsån) till punkten B (Som exempelvis Babylon, vid floden Eufrat). Det har dock upptäckts några nackdelar med flygplan på senare tid. För att kunna lyfta krävs stora förbränningsmotorer. Stora förbränningsmotorer kräver stora mängder fossilt bränsle. Detta gör att de bullrar samt släpper ut avgaser som är dåliga för klimatet. För att starta och landa krävs flygplatser med långa landningsbanor. På grund av buller, markpriser och avgaser så bygger man flygplatser långt ifrån alla de punkter A och B som människor är intresserade av att åka till (Alvesta har exempelvis ingen flygplats). Vilket gör att man sedan måste åka vidare med tåg, bil eller buss. Alla dessa nackdelar har fått till följd att många människor utvecklat så kallad flygskam.

Men räddningen är nära.

Eftersom människor är påhittiga så finns det fler alternativ att flyga från punkt A till punkt B. Exempelvis så finns det Zeppelinare, luftskepp fyllda med en gas lättare än luft. Under mellankrigstiden trafikerade Zeppelinare rutter över Atlanten med passagerare. De tidiga Zeppelinarna fylldes med vätgas (pga Amerikanska handelshinder kunde man inte få tag på något annat). Eftersom vätgas är lättantändligt och explosivt drabbades branschen av en del tragiska olyckor, vilket ledde till att Zeppelinarna hamnade i den tidens skamvrå och blev omoderna. Dagens Zeppelinare fylls med helium som inte är brandfarligt.

Zeppelinare har många fördelar. De kan landa på en gräsplätt, utan någon särskild flygplats. De drar inte särskilt mycket bränsle eftersom det inte behövs energi för att lyfta utan bara för att driva farkosten framåt. Zeppelinaren flyger på låg höjd, trevligt ju. man kan titta på landskapet som glider förbi. Det går kanske inte lika fort som med flygplan, men trevligt ju, man kan titta på landskapet som glider fram. De Zeppelinare som trafikerade rutter över Atlanten med passagerare under mellankrigstiden var nog väldigt komfortabla att resa med. De kunde ta med sig ca 70 passagerare och hade en personal på ca 60 personer. man behövde nog inte vänta länge på att få en ny GT med en sådan personaltäthet. GT är ett måste när man betraktar det förbiglidande landskapet under sina fötter. En Zeppelinare är nog ett av de mest värdiga färdsätten på alla vis för en Gentleman och hans Lady. (Strax efter en ombyggd gammal Triumph såklart, som alltid är det snyggaste sättet att ta sig fram i livet). Zeppelinaren borde även vara ett alternativ att fundera på när man pratar om att bygga snabbtåg. Då behövs inga dyra investeringar i infrastruktur, och vi skulle kunna vara igång mycket fortare.

Du som är sugen på att ta en tur med Zeppelinare redan nu kan kontakta det tyska företaget ZEPPELIN LUFTSCHIFFTECHNIK som anordnar sightseeingturer på olika håll https://zeppelin-nt.de/en/zeppelin-companies/ZLT-zeppelin-luftschifftechnik.html

Du som vill veta mer om Zeppelinare kan ju googla.

Söndag

Du som säger att man ska ut och fånga dagen. Tjatar om carpe diem.

Håll käften!

Den här dagen vill inte fångas – den vill vara fri att komma och gå som den vill. Bara flyta fram i stilla mak.

#söndagskänsla.

Dirty minds on a dirt road

En femstjärnig restaurang på Rivieran kommer aldrig att ha samma lockelse som att köra en gammal motorcykel på grusvägar i Östergötland. Jag har flanerat på kritvita tropiska stränder. Druckit drinkar på roterande barer i skyskrapor. Blivit serverad stjärnkockars miniportioner i världsmetropoler. Varit turist. Men det är ju rätt trist. Man vill ju vara mer än bara en konsument. Vilket många har upptäckt. Då letar folk efter upplevelser. Håller på med extremsporter i flock. Nu ska tydligen alla klättra i berg för att hitta sina kickar.

Stränderna är fulla av fulla turister. Det är kö upp till världens bergsmassiv. Storstäderna är alltmer lika varandra. Flygskammen kommer krypande, borde jag kanske stanna hemma för klimatet?

Vad ska en semesterfirare göra? Man vill ju ändå hitta på något skoj. Bila till Skövde? Gå på en mysig loppis? Fika på ett genuint 50-talskonditori?

Eller:

Ta en engelsk motorcykel från 50-60 talet. Bygg om den till en ball bushoj. Köregenskaperna blir då sämre. Ju sämre desto bättre. Stel bakram, hård sadel, framgaffel utan dämpning. minimal bensintank, svaga strålkastare.

Nu samlar du ihop några likasinnade. Packa det nödvändigaste på hojarna. Lämna karta och kompass hemma. Åk vilse.

Adrenalin:

Känn kicken av att få bakhjulssläpp på en grusväg med hoj som inte är gjord för det. Låt dödsångesten ta tag i dig när du lyssnar efter tecken på att motorn håller på att explodera i hög hastighet. Upplev regnet som piskar dig i ansiktet som små spikar. Undra om du kommer att klara dig på soppan som är kvar till nästa mack. Byt en kopplingsvajer i ösregnet på en busshållplats och kör genomblöt vidare.

Relief:

På kvällen efter en dag i sadeln. Lyssna på tystnaden i skogen. Njut av solen som bryter fram genom molntäcket och värmer dina värkande leder. Bada i en insjö där ni slagit upp era tält. Tänd en lägereld. Drick några bärs med polarna. Somna lycklig.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑