Kvart i sju ringde alarmet med ett repetitivt pipande. Rummet var dunkelt, genom en liten glipa under rullgardinen trängde endast lite kallt vitt ljus in i rummet. Trots att det var lördag morgon tassade jag upp. Duschade i badrummet som har en våtrumstapet i originalutförande som var modern redan 1986. Torkade mig snabbt och gjorde kaffe och bredde några rågkusar med smör och ost och en halv tomat. Min kollega Anna brukar säga att rågkusar är bröd som inte är färskt ens när det är nybakat. Men är man uppvuxen med den finska brödkulturen så är det bara att tugga i sig. Termometern ute visade på 8 grader. En del av mig tvekade och längtade redan tillbaka till sängen. Men det var inte planen Den här dagen var det dags att åka hoj till Kjula och kolla på dragracing. Crille ska tävla. Vi ska tälta. Det kommer bli kallt. Satte på mig långkalsonger. “Långkalsoner i augusti?” muttrade jag till katten som inte heller hade någon lust att gå ut. På med skinnställ och en tjocktröja. Ut till garaget och rullade ut trajan, en trotjänare som tillverkades 1970. Kickar igång hojen som verkar gilla vädret och känns yster och förväntansfull på något sätt. Lite kallt och fuktigt, det är klimatet som trajor är gjorda för. Inte jag.
En timme senare möter jag upp Björken på en mack. Ingen känsel i kopplingshanden, fryser så att tänderna hackar. På med en tröja till, snabb kaffe, tanka och så iväg.
Nu kommer solen fram. Det börjar kännas bättre, som att motorcyklandet faktiskt är något man tycker om att göra. Nu uppstår den där magiska sången av två trajor på väg, som mullrar fram längs kurviga småvägar genom det böljande sörmländska landskapet. Mot nya äventyr.
Framme på racebanan möter vi resten av gänget. Det fina folket som träffas och trivs i depån. På banan doftar det av adrenalin, raceolja och nitrometan.
Crille verkar lugn som en filbunke och kör bara fortare och fortare för varje kvalomgång, han bjuder till och med på en wheelie i all enkelhet. Men sista körningen händer något; Fel växel; han tappar fokus; tappar tid och hamnar långt efter. Men några bra tider blir det och inget har gått sönder på hojen. Alla är glada för en lyckad dag när kvällen kommer. Sigge som är chefsmekaniker kan fokusera på korvgrillningen istället för att laga något som är trasigt. Han bjuder på en riklig korvbuffé med allt från tysk chorizo (!) och nötgrillare från Sorunda. Vi får också en härlig värme i depåtältet, som för en stund förvandlas till en äkta finsk rökbastu. Vi skålar i Jaloviina och sköljer ner korvarna med kall och god bira. Firar en lyckad dag på racebanan.
Dagen därpå var själva tävlingen. Men jag och Björken ville hem innan regnet, så vi såg inget av det. Crille sa sen att det inte var något att prata om, så då gör vi inte det.
