Den där känslan när man stänger ner locket på datorn efter arbetsdagens slut. Sätter sig på en styggt vibrerande gammal motorcykel. Den kanske trilskas ibland men gör en glad när den fungerar. Man träffar roliga människor. I verkligheten. Utan att mötet filtreras av något socialt media. Man åker tillsammans längs kurviga vägar i solnedgången och känner doften av nyslaget gräs och en ljum försommarvind i ansiket. Den känslan vill jag ha ofta.
Det här är bilder från igår kväll. Då var det precis sådär bra som det kan vara en onsdag i juni.
