5 Maj Internationella Kickstartens Dag

Det är på sin plats att Kickstarten får sin egen dag. Vi bör hedra detta värdiga sätt att starta en motorcykel. En metod som obönhörligen håller på att trängas undan av nymodigheter som elstarten. Att kickstarta en hoj är en ritual som gör att människa och maskin blir ett. I samklang med varandra. Med muskelkraft väcker knutten liv i förbränningsmotorn. Man flödar sina förgasare. Slår på tändningen. Kickar till ordentligt. Känner kraften som ruskar och vibrerar och väcker livsandarna i både människa och maskin. En doft av frihet sprider sig över nejden.

Garagekultur föreslår härmed 5 maj till Internationella Kickstartens Dag.

Det är då. Om inte förr. Som du rullar ut en gammal motorcykel på gatan och kickar igång den. Åker med likasinnade och har det riktigt bra.

Kör hårt!

Svenskt team till Cannonball USA

 

Lasse Valand Andersson har en Harley modell JD från 1926. Uppstrokad till 1410 kubik. Många kanske tycker att det ser ut som en riktig råttsoffa. Jag tycker den är fantastiskt snygg. En hoj ska användas och det ska synas på den att man kör den. Tillförlitligheten är inga problem vad det verkar och Lasse säger att den utan problem marchar 120 km/tim. Han använder den som brukshoj och kör sisådär en tusen mil på en säsong.

Men inte nog med det. Det är numera även en räcer. Drömmen för många hojåkare är att korsa den amerikanska kontinenten på två hjul. Lasse är inget undantag. Han har dessutom bestämt sig för att göra det genom att anmäla sig och hojen med ett team till Cannonball Run 2012. Det är en tillförlitlighetstävling för hojar tillverkade innan 1930. Allt ska vara tidstypiskt på de tävlande motorcyklarna. Man tillåter dock  modernare däck och bromsar av säkerhetsskäl. Sträckan man ska köra är 3956 miles eller ca 600 svenska mil. Detta ska avverkas på 17 dagar. Ett riktigt äventyr således. Det kostar ju naturligtvis en del att genomföra, vill man bli partner eller sponsor så är teamet intresserade av det. Jag önskar stort lycka till och hoppas att det kommer att gå bra.

Läs mer om projeket på Broken Spoke

Läs mer om tävlingen på Motorcycle cannonball

Köp en Garagekultur T-shirt

H-D Sportster 883 från 1962 provkörd

Fördelen med att ha ett avträde av äldre modell. Ett så kallat utedass. Det är att man har ett utmärkt ställe att i lugn och ro läsa och förkovra sig i olika intressanta ämnen. Många gamla tidningar av skiftande slag har en förmåga att hamna på utedasset. En bra förvaring för alla typer av mänskligt vetande helt enkelt.

Idag hittade jag i MC-nytt nr 10 från 1962 en provkörning av det årets modell av Harley Sportster 883. Testkörd och beskriven av Magnus Petersson en av dåtidens stjärnor inom motorsporten. Man blir otroligt sugen på att köpa en Sportster av årsmodell 1962 när man läser artikeln. Här kommer några utvalda citat:

En önskedröm på MC förverkligas

Harley Davidson är ett av de populäraste märkena i Sverige. Trots att mycket få maskiner importerats under de senaste femton åren. Många entusiaster håller kvar i sina nästan antika HD genom de fd armémaskiner som yngre förare rustat upp och kör med dagligen. Slitstyrka, pålitlighet och ett massivt utseende tillåter dessa gamla maskiner att stå sig väl i jämförelse med betydligt senare årgångar.

//

Den modell som jag genom MC-Nytt fick tillfälle att testa var en sportster på noga räknat 883cc. trots att jag hämtade den en kylig måndagmorgon, gick den villigt igång redan på andra kicken. Det var inte alls besvärligt att starta den stora högkomprimerade motorn, för kickutväxlingen var idealisk. En positiv överraskning var, att växellådan var betydligt mer lättmanövrerad än sina närmaste europeiska motsvarigheter.

//

Fotbrädor och fåtöljkörstil har slopats till förmån för vanliga fotpinnar och en europeisk körställning. Maskinen har stora, förtroendeingivande bromstrummor, om visade sig ha en mycket god effekt. Fjädringen var av absolut toppklass och slog inte igenom ens vid hård terrängkörning.

//

För det i testningen ingående fartprovet körde jag ut till motorvägen Göteborg-Kungälv. H-D motorn imponerade genom sin nästan vibrationsfria gång, samt ett för en mc motor mycket högt vridmoment. Accelerationen var fantastisk. Trots sin tyngd, hela 245 kg, är H-Dn mer lättmanövrerad än de flesta europeiska landsvägsmaskiner och kunde i det avseendet närmast jämföras med en med en smidig 350-kubikare. Den accelererade ryckfritt och snabbt på fyrans växel från 50 km/tim till toppfarten, vilken enligt mätaren på den ännu inte inkörda maskinen var ungefär 170 km/tim. Vid alla varvtal och på alla växlar hade man en stor nytta av motorns höga vridmoment, en egenskap som av naturliga skäl saknas på de flesta europeiska sportmaskiner med med mindre cylindervolym.

//

Vid pauser i Göteborg och Kungälv väckte H-Dn stort uppseende. Gentlemän i övre medelåldern frågade om priset och berättade om egna upplevelser som H-D ägare för många år sedan. Finishen är i absoluta toppklass. Förkromningen verkar vara mycket gediget utförd och bryter sig vackert mot den djupblå lacken. Förbipasserande gav både syn och hörbarligen utryck för sitt gillande av maskinens mäktiga elegans.

//

HD är still going strong

//

Fulla lador

Det är väl tur att man varit flitig under sommaren i sportstugan. Eller, ja det beror ju på vem man frågar. Frågar man frun så är jag en latmask. Min åsikt är att det är Zen att ligga i hängmattan ibland. Och man vill ju söka upplysning rätt ofta. Men vilken trevlig stämning det har blivit i vedboden. En sån syn kan väl göra en tårögd. Prima huggen ved i mängder. Nån kanske säger att den inte är helt full. Tillräcklig full tycker jag. Mycket av veden är björk, som är det ädlaste av alla vedträn. Nu kan man få ordentligt varmt i bastun när man behöver tvaga sig efter dagens arbete i skog och mark.

Jag tror också att jag har en eller annan flaska roslagsakvavit instoppad mellan klabbarna. Det är en strategisk placering. Bra att ha för att muta Jari med en sup när man behöver låna hans grävmaskin.

Men inte nog med det. Dessutom får det plats en Triumph, kanske den vackraste och troligen den bästa av alla motorcyklar. Jag undrar vad bondepraktikan skulle säga om det här? I augusti skola du fylla på med ved och triumph så att du inte behöver gå till fots eller frysa på Matteusdagen.

Back street chilli

Det var GARAGEKULTUR Back to Work Tour. Vi träffades på Rost och käkade en riktigt bra chilligryta. Massor av kul motorcyklar att titta på. Hembyggen och klassiker i bruksskick var i majoritet. Det är ju så man vill ha det, hojar utan blingbling som används. Sköna lirare att snacka med. Åktur på härliga vägar i solnedgången. Det kanske inte är så tokigt att vara tillbaka i stan ändå?

Kolla särskilt in bilderna på de två 20 tals Harleys som dök upp. Båda används som brukshojar. Lasse Valand Andersson har anmält sin hoj till tävlingen Cannonball run för gammelhojar kust till kust i USA. Det är den som står lutad mot väggen med Iggy Pop postern bakom. Gå till Broken Spoke om du vill läsa mer.