En trevlig tradition som Lådan MC har är att en gång per år åka till Åland tillsammans med goda vänner. Vi körde på kurviga vägar till Grisslehamn på fredagen. Genom ett fruktansvärt ösregn. Blöta men förväntansfulla äntrade vi färjan till Eckerö. Det var helt klart värt besväret. Resten av helgen fick vi nämligen njuta av ett fantastiskt fint sensommarväder. Förutom solsken bjöds det på hojåkning, tunnbrödsrullar, bärs, bastubad, karaoke, fiske, carbonara, motorsport och gemytligt umgänge. Allt som en enkel man kan begära.
På minuskontot hamnar en brusten gasvajer, en trasig kopplingsvajer och en tappad gnista. Troligen trasiga tändspolar. Inget som gick att lösa på plats, så den hojen fick rullas ombord på färjan för hand. En utredning kommer att tillsättas under hösten för att lokalisera felet.
För övrigt en toppenhelg med ett toppengäng. Möjligen lite mindre spralliga och något dämpade på söndagen, som man kan se på den översta bilden.
Några livsnjutare ville suga ut den sista biten av sommarens sötma. En hojtur, en båttur, en stuga och en vedeldad bastu i Ålands skärgård, så löd planen.
Elva startande hojar skulle sammanstråla från olika håll och mötas upp vid färjan i Grisslehamn till Eckerö. Ombyggda motorcyklar från det ljuva sextio-och det hippa sjuttiotalet som sig bör. Ett av de snyggaste startfälten man kan tänka sig.
Magnus från Sundsvall startade med sin Norton redan tidigt på fredag morgon. Dessvärre, på grund av tung packning sprack hans fina alutank redan i Gävle. Där fick hojen husrum hos Bockens MC (fina människor). Magnus fortsatte färden med tåg och buss.
Ett annat gäng startade i Stockholm och skulle möta upp mig och Svenne på en mack i Norrtälje.
Svenne och jag stod vid macken på utsatt tid. Vi väntade och väntade. Väntade och väntade.
Var har de tagit vägen frågade vi oss? Nu börjar det bli brådis till färjan sa vi till varandra.
Plötsligt hördes ett karaktäristisk smattrande ur piporna på Tompas Chopper, han rullade in på macken och kunde berätta att Milles hoj fått elfel och stod fastlåst i ett träd samt att Ricard fått punktering. Luften läckte ut trots punkasprej.
Nåväl vi hade inte tid för några meckstopp. Mille och Ricard fick skjuts och vi kunde fortsätta färden utan missöden.
Rätt bra ändå. endast tre haverier av elva möjliga. helgen förflöt sedan helt enligt plan. Fint väder, bastubad, dopp i havet. Hojturer runt Åland och en hel del god mat, öl och sprit.
Slutligen. För att förmedla den finstämda känslan av denna resa ytterligare, vill jag passa på att påminna om den finlandssvenske skalden Jonatan Reuter, född 27 juli 1859 i Ekenäs, Finland, död där 10 november 1947 och författare av dikten Till havs.
Till havs
Nu blåser havets friska vind ifrån sydväst Och smeker ljuvligt sjömans kind av alla vindar bäst!
Till havs, till storms, du djärva jakt, Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!
På endlös led är livet fritt, ej trives tvång, När havet sjunger, grönt och vitt, sin höga frihetssång
Till havs, till storms, du djärva jakt, Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!
Sväll härligt, sköna segel, sväll i vindens dust, Flyg fram med fröjd mot vågens fjäll i stundens högsta lust!
Till havs, till storms, du djärva jakt, Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!
En lyckad helg med mycket motor. Vi hörde talas om att det var dags för klassisk dragracing, bland annat skulle man skjuta iväg en Triumph från 1947 i svindlande hastigheter på banan. Detta ville vi såklart se på nära håll. Några från klubben med polare åkte hoj ner till Kjula i helgen för att titta på rejsen.
Slutsats:
Finns det något bättre än att tälta på ett flygfält precis bredvid en dragracingbana; kolla på rejs; lyssna på nitroladdade motorer; dricka bärs och surra med trevliga människor? Nej!
Ett kompisgäng. En hojtur. En femstjärning tältplats vid havet. Ett meckstopp (kopplingsvajer som gick av). En chopperfest. Ett kort regnväder och mycket solsken. Många svalkande dopp. Massor av trevligt folk och balla hojar.
Garagekultur ser tillbaka på en lyckad helg, och längtar redan till nästa år.
