Applebee Speed Trophy 2008

En av sommarens regnigaste dagar samlades vi på barkarby flygfält för att göra upp om Appelbee Speed Trophy en hastighetstävling till minne av Mr Appelbee som deltog i ett antal TT lopp på 30 talet men tyvärr aldrig segrade, han avbröt dessutom flertalet av de lopp han ställde upp i. Men han tävlade med stil och värdighet. TonUp Stockholm stod som värd och arrangör och deltagarna var speciellt utvalda piloter i bekanskapkretsen kända för sitt mod och dödsförakt.

Nr 5. Därför är det kul att köra en klassisk motorcykel

Klassiska motorcyklar är byggda för att köras hårt och dom som fortfarande rullar måste vara av absolut bästa kvalitet. Med en gammelhoj kan man med fördel köra uppför bäckar på den engelska landsbygden och nynna på låten ”Riding on a BSA”

Titta på den här underbara videon om hur det kunde gå till förr när man roade sig i endurospåret, och se till att ha på hög volym:

Nr 4 av 100 skäl att köra en klassisk motorcykel

När vi växer upp så glömmer vi bort hur man leker och det dödar vår kreativitet. Gamla motorcyklar ger vuxna människor en legitim möjlighet att vara lekfulla. Man ändrar och modifierar en helt onödig motorcykel, kanske med en helt onödigt lång framgaffel eller kanske med en fantasifull lackering. Det är något de flesta inte skulle göra med en nyköpt själlös dussinhoj som man har avbetalningen kvar på. Men en klassisk motorcykel har en historia och är redan full av skavanker som inbjuder dig till förändring. Man är mer fri att kustomisera efter eget tycke och smak utan att nödvändigtvis tänka på andrahandsvärdet. Det är ju ändå bara en lek.

Lyssna på Tim Brown när han förklarar nyttan av att återerövra konsten att leka som vuxen:

Categories Okategoriserade

Norrtälje Custom Bike Show 2008

Som vanligt gick norrtäljeutställningen av stapeln första lördagen i juni. Det var en härligt solig dag och vi var några stycken som åkte dit gemensamt över dagen för att kika på alla roliga hojar och snacka med folk. här är några blandade bilder.

Quadrophenia

Filmen bygger på The Whos dubbelalbum Quadrophenia och kom på bio 1979. Namnet är en ordlek med ordet ”schizophrenia” och ”quadrophonic sound” dvs stereoljud. Det ska anspela på huvudpersonen Jimmys lite komplicerade mentala hälsa.

Handlingen utspelar sig i London och Brighton i mitten på 60-talet och följer att modsgäng som knaprar amfetamin, festar och ställer till med kravaller och slåss med knuttar. Jimmy testar alla gränser och utmanar vuxensamhället på alla sätt han kan komma på. Nånstans når han vägs ände i slutet på filmen och gör upp med sitt sätt att leva när han kör en vespa över kanten på en klippa och ner i havet. Slutet är mystiskt och dubbeltydigt, vissa menar att han tar livet av sig men jag tror att han bara gjorde sig av med Mods-stilen. Han kom väl på att det är roligare att köra en riktig motorcykel istället för en scooter och blev en rocker.

Det är en snygg film med nogrannt utvalda detaljer och miljöer från tiden och med bra skådespeleri.

I DVD versionens extramaterial kan man lära sig lite bakgrundsfakta om inspelningen. Filmen gjordes i en tid när punken var den stora nya ungdomsvågen och på filmbolaget var man orolig att den skulle uppfattas som mossig. Därför tog man in skådespelare från den engelska punk/new wave scenen för att skapa trovärdighet hos den unga publiken. Bland annat provspelade Johnny Rotten från Sex Pistols för rollen som Jimmy. Men filmens försäkringsbolag ville inte försäkra honom eftersom man inte litade på att han skulle genomföra projektet. Det hade varit lite koolt om han hade varit med. Vad man ser är i filmens kravallscener är alltså punkrockers utklädda till mods som slåss med rockers. Så kan det gå. Det berättas också att Sting som spelar en av rollerna var helt värdelös på att köra sin scooter och körde med fötterna oftare släpandes i marken än på fotplattorna.