Cafe Guldvinge

Guldvinge som Caferacer

Säger man Honda Gold Wing tänker de allra flesta på en stor överlastad motorcykel med massor av extraljus och fransar överallt. Ivan såg potentialen till en fräck Caféracer. Innan guldvingen blev en touringhoj så började hojen som Hondas fabriksräcer. Så nu har den här hittat tillbaka till sitt rätta element. Förutom att den är snygg att titta på så hade den ett mulligt ljud. Kommer säkert att höras mycket av den i stockholmstrafiken i sommar.

Bäste Herr Triumph

Foto: Björn Meyer

I familjens ägo har vi under ett antal år haft en T120 av årsmodell 1969, fullt fungerande och fortfarande i trafik. Men jag tänkte ändå att det kunde vara dags att uppdatera den. Så jag sålde den gamla och köpte en T 120 av årets modell. En mycket trevlig motorcykel har det visat sig. Stark och smidig, precis som den gamla, och än så länge verkar den hålla tätt från oljeläckage dessutom. Först trodde jag ni hade glömt att fylla på, eftersom jag inte hittade den traditionell fläcken på marken under motorblocket, men jag har kollat och det finns olja i motorn.

Det är ju lagom med nästan 50 år mellan den gamla och den nya modellen. Jag tänker att en Triumph, den äger man inte, utan man vårdar den bara åt nästkommande generationer. Så om 25 år när jag är 75 och min son är 50 så kan jag lämna över den i hans vård så att han kan få glädje av att få ta hand om en Triumph. Tills dess att han lämnar över den i sin tur till nästa generation. Efter ytterligare 25 år så kan det vara dags för våra kommande släktingar att byta till en av det årets modell.

Men. Jag blev bestört och orolig när jag tittade i serviceboken på den nya motorcykeln.  Efter 15 år och bara 24 000 mil så finns det inte utrymme i boken att fylla i fler schemalagda servicetillfällen. Vad kommer att hända då undrar jag nu? Tror ni inte att motorcykeln kommer att fungera längre än så? Eller skickar ni en ny servicebok efter detta tillfälle?

Vänliga hälsningar

Orolig knutte

Triumph Bonneville 1969 Scrambler

Det här är en riktigt trevlig motorcykel som tjänat mig väl. Vi har pendlat till arbetet tillsammans under den varma årstiden och vi har åkt på olika träffar runt om i vårt land. Den har alltid rullat glatt och enkelt genom besiktningen utan anmärkning i min ägo.

För mig har den varit som ett kinder-egg. Tre drömhojar i en och samma motorcykel. När jag köpte den så var den originalliknande. Sedan stukade jag om den i Caféracerstil för att slutligen modifiera den till Scrambler som den ser ut idag.

Nu tackar jag för den tid som varit. Hojen byter ägare och jag frigör plats för andra projekt.

 

 

 

11 saker man kan göra en kväll i september

Pan head chopper

  1. Plocka äpplen i trädgården
  2. Njuta av den ljumma sensommarkvällen
  3. Köra på kurviga vägar med en gammal Triumph
  4. Åka till Vaxholm
  5. Träffa likasinnade med hojar som har både långa och korta gafflar
  6. Diskutera tändkablar
  7. Äta cajunburgare vid kajkanten
  8. Åka hem i månljus med dålig belysning
  9. Glädjas över att man inte träffade på en älg när man åkte hem i månens sken
  10. Känna att man lever
  11. Bestämma sig för att sluta göra listor

Triumph bobber med en Shovel head kompis