Kategori: Drömmar (Sida 1 av 4)

Det mesta regnar bort…

Svensk sommar. Regn. Haverier. Blöta meckstopp. Torka upp upp och värma sig på Burger King i Katrineholm. Ont i rumpan pga många mil på stelbent hoj. Trots allt så längtar man dit igen. Ändå.

Lådan MC 30 år – 1991 – 2021

För 30 år sedan spikades det ihop en plywoodlåda i ett parkeringsgarage på Kungsholmen. I lådan fanns det plats för några motorcyklar med tillbehör och med möjlighet att låsa in grejerna. Praktiskt för att kunna lämna verktyg och lösa motordelar kvar i garaget mellan meck-kvällar. Plywoodlådan kallades för Lådan.

Det var det som blev Lådan MC. Som därefter har vuxit till sig till sin nuvarande storlek. Som blivit ett andra hem för många. Vår andra familj utanför familjen. Ett vardagsrum där man alltid är välkommen. Man kan ha skilt sig och bytt arbete några gånger om. Barnen har vuxit upp och flyttat hemifrån. Föräldrar har lämnat jordelivet. Men Lådan består som en stadig punkt i livet.

Lådan MC grundades 1991 och rockar fortfarande. Ska bli kul att vara med och se hur byggena, festerna och resorna blir under nästa 30 årsperiod.

Foto: Beatrice Lundborg

Drömgaraget

Så vackert. Där vill man ju vara hela tiden. Ett riktigt drömgarage. Med dessa bilder framför ögonen kommer man omedelbart att tänka på sista raden i Stagnelius poem ” Vän i förödelsens stund”, som lyder – Kaos är granne med Gud.

På jakt efter en madeleinekaka

I den första delen av Marcel Prousts romansvit ”På spaning efter den tid som flytt” förekommer en berömd scen där berättaren drar sig till minnes en vardaglig episod från sin barndom genom kombinationen av lindblomste och det bakverk som kallas madeleinekaka.

Min madeleinekaka är kombinationen av vårdamm, varm motorolja och det knirkande ljudet av ett spärrskaft. När alla dessa intryck sammanfaller. Då minns jag farsan som låg på asfalten utanför garaget. Muttrande och svärande, när han bytte olja och filter på Amazonen. Mitt jobb var att räcka honom rätt verktyg när han bad om det. Mest satt man där i solen, kände vårdammet på tungan, doften av fjolårets motorolja som rann ner i en bunke, och lyssnade på skruvandet.

Det är väl därför jag håller på och skruvar. För att komma tillbaka till barndomen en stund.

Igår var det premiärtur med den gamla trajan. Hej landsväg! Du kurvige gamle vän.

« Äldre inlägg

© 2024 Garagekultur

Tema av Anders NorenUpp ↑