Kategori: Åsiktsregistrering (Sida 3 av 4)

Åker man från Skanstull rakt söderut i 37 minuter och tar lite till vänster så hamnar man på en enslig grusväg i skogen. Ungefär där den här bilden är tagen. Stockholm är en liten stad, med massor av obebyggd mark runt omkring. Varför har vi bostadsbrist? Vad är problemet? Vad jag har förstått så finns det städer ute i världen där det bor fler människor på mindre yta än vad det gör i vår huvudstad.

Ända sedan medeltiden så har det varit bostadsbrist i Stockholm. När Gamla Stan blev för trångbott började man bygga på landsbygden utanför. Det som idag kallas för Kungsholmen och Södermalm, med omnejd. Efter ett par århundraden så byggde vissa fastighetsägare flerfamiljshus även på dessa områden. Hyreshus som till slut kom att dominera området. Staden växte. Man förtätade. På 20 talet byggde man snabbt upp massor av hus i området som idag kallas SoFo. Det var den tidens miljonprogram. Jag har själv bott i området. Lyhörda fuskbyggen om ni frågar mig. Men de är ju så gamla så många tycker de har blivit charmiga och området är populärt. Senare byggdes områdena i Fredhäll och Kristineberg. Där hade jag min första lägenhet när jag flyttade hemifrån. Lyhört fuskbygge. Under 60-70 talet kom det riktiga miljonprogrammet. Det löste en del av bostadsbristen, kortvarigt, men områdena var inte så charmiga och det fuskades säkert när man byggde. Själv bor jag nu i ett förtätat område nära Södra station. Området var utskällt när det byggdes, men vi trivs i vårt betonghus byggt på 80-talet med säkerhetsdörr av stål till lägenheten. Precis som man vill ha det. Men frågorna  kvarstår. Varför byggs det hela tiden för lite, och varför bygger man inte, snygga, bra bostäder i välplanerade områden där folk trivs? Vi har en bostadsbrist och den verkar permanent över århundradena. Man har massor av obebyggd mark runt staden. Men man väntar med att bygga tills det blir kris och katastrof. När man väl bygger så ska det gå snabbt och då blir det fuskbyggen. Vem är det egentligen som tjänar på det? Bankerna? Politikerna? Markägarna? Bostadsrättsinnehavarna? Byggföretagen? Villaägarna? Du och jag som redan har någonstans att bo? Förmodligen allihop, eftersom det verkar finnas en tyst konsensus om att det ska vara bostadsbrist.

Ibland så står man där i valet och kvalet. Skepp eller hoj? Vad ska man välja? Svårt. Jag låter någon annan bestämma, tänker du kanske? Då är det inte mitt fel om det blir fel.  När man sitter där i båten och det gungar. Då kan man lätt må lite illa och känna att det skulle vara trevligare att sitta på en gammal motorcykel och köra på en trevlig landsväg istället. Då är det ju bekvämt att skylla på den andre som bestämde fel. Om man inte valde själv, menar jag. Men det blir ju inte mer hojåka av att man kan skylla på någon annan. Så det är nog ändå bäst att ta besluten själv. Om hur man ska leva sitt eget liv.

Det här är ju beslut som inte drabbar nån annan än dig själv, så det spelar ju inte så stor roll. Men låt oss säga att det finns ett geografisk område där det bor ca 9 miljoner invånare. Människor som ska försöka samsas. Då blir det svårare. Vissa gastar att vi ska hitåt, andra vill dra ditåt. Och du måste välja en av dem. Då kan det kännas som att det inte spelar nån roll. En röst av flera miljoner vad kan det göra för skillnad? Det verkar dessutom som att politikerna bara lovar och lovar men aldrig genomför det de lovat. Så kan det vara, särskilt eftersom det sällan är så att ett parti får egen majoritet. Då blir det kompromisser. Men din röst visar på en riktning, en önskan om vart du vill att vi ska gå tillsammans.

Låt säga att du är en person som gillar individuell frihet, mänskliga rättigheter, jämlikhet, yttrandefrihet, privat äganderätt, religionsfrihet och demokrati. Då ska du utnyttja din rösträtt den 14 september och lägga din röst på nån som tycker på ett liknande sätt som du. Så att vi kan fortsätta att leva i ett land som strävar efter dessa värden. Annars kan det hända att någon med andra värderingar får bestämma. Helt plötsligt kanske vi lever i ett land utan individuell frihet, mänskliga rättigheter, jämlikhet, yttrandefrihet, privat äganderätt, religionsfrihet och demokrati.

Det skulle vara tråkigt.