Garagekultur

Tidiga hojar tillverkades ofta av små mekansika verkstäder eller vapenfabriker och har snygga namn som tillexempel BSA från Birmingham Small Arms och Husqvarna från Husqvarna Gevärsfaktori.

Man får kicka igång motorn på en klassisk hoj. Man måste flöda förgasarna och ha en känsla för hur man ska göra för att få igång hojen, det blir ett samspel mellan människa och maskin på ett skönt sätt. Det går inte att jämföra med att starta med ett tryck på en knapp eller att vrida om en tändningsnyckel. En startknapp på en motorcykel är som att titta på porr, det låter härligt och det händer kul grejer men man får inte vara med själv.

Vi är just nu inne i en djup lågkonjunktur som troligen kommer att vara ett tag framöver. Det blir en tuff tid men kom ihåg att du kan vara tuffare. Det gäller att satsa på bestående värden och livskvalitet. Fondandelarna sjunker, värdet på ditt hus sjunker under vad du är skyldig banken. Men en gammal motorcykel i gott skick kommer alltid att vara värd det du betalade om du hittar rätt köpare, och på sikt kommer värdet att gå upp eftersom det blir färre fungerande klassiker kvar. Ett värde inte bara i pengar utan något som du kan gå ner i garaget och ta på, kicka igång och ha kul med under tiden du äger det.

I gårdagens DN i ekonomidelen kunde man läsa att de flesta småsparare köper fonder och aktier när det är som dyrast och säljer i panik när de inte är värda något. Ett flockbeteende, visst,  men också på grund av att bankernas rådgivare får bättre provision på att sälja fondsparande än på andra produkter. Så från banken kommer du alltid att få rådet att köpa aktier även om det inte är rätt läge för det. Men jag tänkte strunta i banken den här gången och under tiden som ni andra investerar i räntepapper för att rädda sparpengarna så letar jag efter gammalt järn på blocket.

Shopping. Jag läste nånstans att en stor del av befolkningen uppger shopping som ett av sina främsta fritidsintressen. Inte konstigt att folk mår dåligt då. Man går in i en affär, går runt några varv och sen väljer man ut nåt som man köper. Så var det färdigt. För mig låter det ganska ångestfullt. Ingen utmaning eller nåt nytt man lär sig eller ens något mål som uppfylls. Just mätbara mål som man själv kan påverka lär ju vara det som gör att folk trivs på arbetsplatser och motsatsen, oklara mål som man inte kan påverka får människor att gå in i väggen. Så det märkliga är att folk väljer att roa sig med något sånt som shopping på sin fritid.

Missförstå mig inte nu, jag har verkligen inget emot handeln som sådan och jag gillar verkligen att göra av med pengar, men just shoppingen som fritidssyssla utan innehåll känns så tom. Däremot om man ska hålla en gammal hoj i skick så har man verkligen anledning att köpa en massa intressanta saker som ofta är så svåra att hitta att själva letandet blir ett äventyr.

Det ger också möjlighter att se mätbara resultat och man kan enkelt sätta upp meningsfulla mål med sin hobby. Som exempelvis att hojen ska vara körklar till sommaren, ställas ut på Norrtälje CBS, trimmas att gå fortare än 100 miles/hour, byggas om med den längsta gaffeln i mälardalen eller vad man nu roas av. Hela listan är hur lång som helst och det är du själv som bestämmer.

På en gammal hoj finns det inga krav på att man behöver ha några mätare. Det är underbart.
Jag har plockat bort både varvräknare och hastighetsmätare på min egen Bonneville, först för att dom inte fungerade. Men sen upptäckte jag tjusningen med att köra i en tidlös bubbla med tillräcklig hastighet anpassad efter humör och väglag.
Vi mäter allt hela tiden in absurdum, det begränsar oss eftersom vi glömmer bort att se, känna och lyssna och uppleva världen. Utan någon klocka eller andra mätare på hojen så lär man sig att lyssna på varvtalet och därigenom uppskatta sin fart. Och njuta av färden.