Strömlös och insnöad

Stormen har dragit fram och tagit med sig kraftledningarna. En stor ask har blåst omkull och blockerat vägen. Vi kastas snabbt tillbaka till 1800-talet. Lagar mat med den näst senaste köksteknologin, en vedspis från Husqvarna. Hämtar vatten i dunkar. Håller grytan kokande och kakelugnen glödhet. För att fördriva de mörka och kulna kvällarna styrde jag stegen till min bokhylla. Blundade och tog på måfå ut två böcker att välja mellan.

Nu har jag hamnat i ett av alla dessa svåra livsval. Det visade sig att båda böckerna handlar om vad vi i dag skulle kalla för psykisk ohälsa, tidigare hette det galenskap. Båda har filmatiserats med Jack Nicholson som huvudkaraktär. I den ena följer vi de inre rösterna och synerna hos en person som är inlåst på ett mentalsjukhus och inte kommer därifrån. Det är den tyste som kallas Hövdingen som är berättarjaget i boken, inte McMurpy som är Nicholsons karaktär i filmatiseringen av Gökboet. Här kan man väl säga att det är systemet, representerad av sjukhusledningen, som är skurken. Verkar rimligt, att det är ett kraftfullt systemfel, nu när man sitter i ett strömlöst hus.

I den andra boken The Shining följer vi de inre rösterna och synerna hos en person som, tillsammans med sin familj, är insnöad på ett hotell och inte kommer därifrån. Han blir slutligen tokig, besatt, yxmördare. Kan vara ett rimligt utfall av att sitta insnöad i ett strömlöst hus för länge.

Ödet ville tydligen att mitt psyke skulle utmanas. Ligga sömnlös på nätterna och lyssna efter inre röster. Så jag läser väl båda två och ser vad som händer.

Ser ni mig irra omkring förvirrad i skogen med en yxa i handen framåt vårkanten. Gå åt andra hållet