Charlies Bobber Triumph

Vintage Bobber Triumph
Vintage Bobber Triumph

Det här är Charlie. Han har en särskild känsla för Årgångs-Triumph. Ibland hatar han dem (Det bästa med att köra Triumph är att man får åka tåg på hemvägen) och ibland älskar han dem (Triumph är inte bara världens bästa utan även världens vackraste motorcykel). Det är kul att hälsa på i hans garage. Förutom att han är rolig att prata med så kan man alltid titta på nya spännande fordon som har tillkommit sedan sist. Det mesta är traditionellt ombyggda, genuina klassiker. Som den här lilla bobbertrajan. Eftersom Charlie även tävlar i Roadracing med en gammal 40-tals GPräcer så är funktionen lika viktig som formen för honom. Hojar ska kunna köras. Kravet är att en motorcykel ska gå att köra till norra delen av Norge, dit han åker varje sommar. Dessutom ska den vara snygg. Det är ju två bra grundkrav som man gärna skriver under på. Min egen Grustraja köpte jag en gång av Charlie för massor av år sedan, och det är den bästa motorcykel jag någonsin ägt. Så när jag nu fick veta att den här var till salu slog jag till direkt. Den är ju både genuin, klassisk och traditionellt ombyggd så den bör vara ett lämpligt färdmedel när jag åker till Motorgården i Enköping 5-6 juni.

Bobber Triumph

Det meningslösa arbetets linje

grustraja-scrambler

I en rapport från Stiftelsen för strategisk forskning visar de att  hälften av alla arbeten som görs idag kommer att vara ersatt av datorer och robotar inom 20 år. I listan över hotade arbeten finns jobb som exempelvis kassapersonal, jurister, revisorer, snickare, poliser, säljare och mängder av andra ganska vanliga arbeten som folk utför mot betalning om dagarna. Det kan ju bli intressant. Vad händer när horder av arbetslösa jurister samlas i parkerna och övar på sina golfsvingar och sippar GinOtonic i vårsolen? Samtidigt som juristrobotarna samlas i Rådhuset och förhandlar om immaterialrätten till sin egen programvara.

Framtiden är som vanligt spännande och oviss. Vad som är klart är att den kommer att vara annorlunda, troligen på ett sätt som vi inte kan föreställa oss. Vad händer om en massa tid frigörs? Om de flesta så kallade meningsfulla arbeten utförs av maskiner? Arbeten som idag ger människor status, en känsla av att vara viktiga och framförallt pengar på ett konto. Vad ska vi göra då med våra liv? Den frågan har människan i och för sig alltid brottats med, vem är jag och vart är jag på väg och vad är meningen med allting.

Jag tror att det är det meningslösa arbetet som är vår räddning. De flesta jag känner ägnar en stor del av sin vakna tid till så kallat meningsfullt arbete, det vill säga att de får betalt för det. En liten del av sin vakna tid ägnar de dessutom till meningslöst arbete. Någon repar med ett band på kvällarna, en annan bygger en bastu. Själv ägnade jag de flesta kvällar förra veckan åt att byta förgasare och fjäderben på Grustrajan. Bara för att det är roligt. Men naturligtvis helt meningslöst i det stora perspektivet. Men det är lite lagom utmanande och svårt och därför känns det roligt när man lyckats, alltså meningsfullt för min egen del.

I söndags när jag provkörde trajan på stadens gator blev jag invinkad av Erik som hoppade ut ur sin nyparkerade bil. Han bjöd på pulverkaffe i sin verkstad. När vi satt och småpratade om ditt och datt upptäckte jag att mina ljuddämpare satt lösa. Erik erbjöd sig att svetsa fast dem. Han är ju en sån som har väldigt kort väg från tanke till handling. Det är därför vi kallar honom FixarErik. Det här svetsjobbet är ett annat exempel på ett meningslöst arbete i den meningen att inga pengar bytte ägare och därför inte har bidragit till någon som helst tillväxt. Däremot blev jag väldigt glad och det var betydelsefullt och viktigt för mig. Jag tror att det kan ha känts meningsfullt även för Erik som kunde hjälpa en medmänniska.

Så frågan man kan ställa sig är om det är lönen som gör ett arbete meningsfullt, eller något annat? Hur ser framtiden ut? Vilka arbeten kommer då att räknas som meningsfulla? Är det sånt som människor gör, eller sånt vi överlåter till en maskin?

Jag som försörjer mig som säljare idag kanske om några år startar upp min säljarrobot på morgonen. Oljar upp lederna på den så att den är riktigt mjuk i höfterna när den kilar iväg och träffar inköpsroboten, för att göra upp om den stora och viktiga affären. En stund senare sitter jag i ett garage tillsammans med ägaren av inköpsroboten och byter tankar om livet, universum och allting. Då i den frigjorda tiden, kanske vi kan göra det som är unikt för oss människor, att leka och testa oss fram, att vara dagdrivare. Då har vi tid att tänka nya tankar som tar oss människor vidare till nya nivåer, eller uppfinna nya apparater. Grejer som kan bli nyttiga och användbara, men i de flesta fall troligen totalt oanvändbara fast roliga i stunden.

Jag tror det kommer att bli bra. Eller för att travestera på en av Gunnar Ekelöfs strofer; Det meningslösa är det enda meningsfulla i längden.

?????????????
????????????

 

Hej igen du kurvige gamle vän

?????????????

Första maj, trädgårdsarbetarnas dag. Har huggit ved och klippt gräset. Jag sitter nu vid mitt köksbord i torpet efter en god lunch och blir sugen på en kopp kaffe. I köksskåpet finns konserverad tonfisk, salt, florsocker och en påse popcorn, bland mycket annat. Men kaffet är slut. En motgång som det är lätt att drabbas av om man tillhör människotypen som varken skriver listor eller storhandlar. Mina matinköp går till så att jag en gång per dag går omkring lite planlöst i butiken, småpratar med grannar jag stöter på, och köper sånt som har förpackningar med glada färger med innehåll som ser gott ut. Utan tanke på vad som egentligen saknas därhemma i skåpen.

Då och då uppstår därför akuta bristsituationer.

Jag tofflar ut i garaget, sätter på mig kängorna och mc-stället, tar ner hjälmen från hyllan och kontrollerar att ingen spindel bosatt sig där över natten. Rullar ut hojen och greppar gasrullen. Fast besluten att åka till affären och köpa kaffe. Snabbt ta mig från punkt A till punkt B. Utföra uppgiften och sedan återvända hem igen. Effektivt, rationellt och resultatorienterat.

Luften är kallvarm på det där vårlika sättet. Friskt. Solen glimtar till bakom ett moln. Motorcykeln känns rapp och följsam i kurvorna. Jag passerar avfarten till närmaste mataffär. Fortsätter förbi ladan där det brukar vara loppis på somrarna. Svänger in på en av de allra smalaste och kurvigaste roslagsvägarna. En kär gammal vän. Rullgruset är bortsopat. Vägen är torr och fin. Jag kryssar mellan potthål och tjälskott. Underbart. Letar upp nya småvägar.

Med stelfrusna fingrar. Långt senare. Det blir kaffe med mazarin på en mack många mil hemifrån. Och våren är äntligen här.