Boktips

caferacers-book

Den som händelsevis har ett kaffebord i sitt garage behöver naturligtvis fylla detta bord med kaffebordsböcker eller som man säger i engelsktalande länder ”Coffee Table Books”.

Dessa böcker finns framförallt till för att hindra att det uppstår så kallad ”pinsam tystnad”. En säkerhetslina utifall att sällskapet runt kaffebordet saknar samtalsämnen.

Det betyder inte att kaffebordsböcker saknar charm. Tvärtom. Ofta innehåller de matnyttig information för den kunskapstörstande kaffedrickaren. Det handlar om trivsamma böcker med snygga bilder och texter som man kan föra djupa samtal omkring.

Det finns även andra typer av bord, men de har inga särskilda böcker som extra tillbehör. Jag har till exempel aldrig hört talas om groggbordsböcker. Troligen för att samtal om saker och ting som intresserar den som sitter runt ett groggbord kommer naturligt ändå och kan ofta pågå till långt inpå småtimmarna av sig självt så att säga. Möjligen kan man tänka sig att om man konverterar ett kaffebord till groggbord. Att man då kan använda kaffebordsböckerna som underlägg till glasen och därigenom få ett utmärkt skydd för spill på själva bordets yta.

Ja. Hur som helst. Motorbooks släpper en kaffebordsbok i juni om Caféracers och Ton-Up kultur. Boken är skriven av Michael Lichter och Paul d’Orleans. Läs mer om CaféRacers Speed, Style and TonUp Culture på förlagets hemsida.

 

 

Vintersport

skoter

Man vill ju hålla formen och motorsporta även under vinterhalvåret. Turligt nog har grannen fått fart på skotern lagom tills det att snön kom till mellansverige. Väldigt roligt. Hästängen har nu fått ett vettigt användningsområde. Kul grejer det där, jag blev som barn på nytt efter provkörning.

Sigge hjälper till

sigge

Jag har turen att dela verkstad med Garage-Sigge. Han är en utmärkt hjälp när det ska meckas och man har kört fast. Vissa har ju behov av en hjälpande hand, och det är ju mycket bra i vissa lägen. När arbetsmoralen sjunker och det snackas för mycket skit kan det dock vara bra med en hjälpande hund. En sån som Garage-Sigge. Han håller ordning på oss i garaget. Om nån exempelvis börjar gagga för mycket och tullar lite för ofta på vätskebehållarna i kylskåpet. Då får man en utskällning. Arbetet ska fortgå under koncentrerad tystnad enligt Garage-Sigge. Kliar man honom bakom öronen är det dock helt ok med en liten rast. Troligen är dessa egenskaper nedärvda sedan generationer i Sigges vallhunds-DNA.

Jag har läst lite om vallhundar på internet: Att valla innebär att låta kreatur beta under uppsikt i icke inhägnade områden. Många gånger en anlagd betesvall, men kan lika gärna försiggå i skog under torra somrar. Förmodligen har man tidigare också använt ordet driva för samma sak. Tidigt började människan avla hundtyper vallhundar, som var bättre lämpade att hjälpa till med detta än andra hundar.

Ett säkert tecken på att hunden har vallningsanlag är om den visar stort intresse, gränsande till aggressivitet, för vallningsbara kreatur. En vallhund är inte sällan helt ointresserad av vilt och katter, men måste tränas att behärska sig inför djuren som ska vallas.

Byt ut ”kreatur” mot ”knuttar” och ”anlagd betesvall” mot ”verkstad”, så förstår ni vad jag menar.

Det blev en hel del gjort igår.

sigge3 sigge2

Saker man minns och sånt man glömmer

lucas-lykta

Nu ska det rivas, plockas sönder, och sen med ångest och stress byggas ihop på nytt framåt vårkanten. Jag pratade med en kamrat om min idé att bygga om hojen till en scrambler under vintern och sedan bygga tillbaka den i caféstuk igen nån gång senare, en hoj, olika stuk. Bara för att det går. ”Men är det inte enklare att ha flera motorcyklar” frågade han. Naturligtvis. Om man har pengar över så kan man ju köpa fler hojar och leva lite enklare, eventuellt. Men nu är det inte för att göra livet enkelt som man håller på med gamla motorcyklar. Jag vet inte vad det är som driver en egentligen. Vansinne kanske och för att det är ångestdämpande att hålla på.

Det är lätt att riva saker. Att sen komma ihåg hur det satt ihop är värre. Minnesanteckning til mig sjäv: ”Ta för vana att ta lite bilder då och då på hur grejerna satt ihop innan du skruvar isär det”.

Saker man har lätt att minnas däremot är alla oplanerade meckstopp längs vägen. Här är en liten bildkavalkad från 2013 från skruvande runt om på olika platser i landet på min hoj och andras som jag åkte tillsammans med. Alla missöden blev tyvärr inte dokumenterade, värt att nämna är såklart laddningsreläet som la av utanför Hjo, kortslutningen på väg till Midsommarfirandet och fjädern till brytarspetsen mellan Strängnäs och Södertälje.

meck4 meck1 meck2 meck3

 

Angelägna leverantörer

bikeline

När man jobbar med reklam så gäller det att man har en hög frekvens mot målgruppen. Det vet man i Malmö. Därför har jag nu fått 3 kataloger med 500 nyheter och inte mindre än 3 uppmaningar på ett främmande språk att ”få det gjort!”. Budskapet för 2014 är glasklart, strippa hojen och beställ nya delar på postorder. Som lydig konsument lägger jag in dem på dass bland alla andra kataloger. Postorderkataloger är milt laxerande läsning som hjälper en trög julmage att komma igång igen efter helgerna.