I morse läste jag en krönika av Jonas Thente i DN. Han funderar över mikrostressen som infinner sig när det tar alltför lång tid att logga in på en dator eller när människan före i kassakön inte är snabb nog. Något som säkert många med mig känner igen sig i. Vi jagar sekunder, men vet inte riktigt hur vi ska använda tiden vi vunnit. Han sätter fingret på något som är intressant. Vad är viktigt att lägga tid på här i livet.
Varför väljer då vissa människor att på sin fritid ägna sig åt att mecka och köra gamla motorcyklar. De flesta jag känner ägnar väldigt mycket tid åt det. Här snackar vi om tidstjuvar av stora mått. De är svåra att starta. Man kommer oftast inte fram dit man tänkt sig. Absolut inte på utsatt tid. När man kommer fram är ena benet neroljat från en läckande transkåpa och man är svettig alternativt nedkyld och våt som en hund. Vad är fördelarna med att utsätta sig för detta?
På något sätt kanske svårigheterna på vägen tvingar oss att skapa något som är viktigt. Tid för något som vi inte hinner med i den stressade vardagen. Kvalitetstid med sig själv.
Gillar kommentaren om kvalitetstid med sig själv….
Får ofta frågan hur jag orkar lägga tid eller möda på att åka runt på något som endera rasar eller bara inte vill vara med just då!
Det är just det som är grejjen, att inte veta… Var man hamnar, hur långt man kommer eller om man kommer iväg överhuvudtaget..
Ha det gött, å kör som ni vill…