Classic Racing Sviesta 2009

Första helgen i augusti var det som vanligt årsracet på Linköpings motorstadion i Sviesta. Jag åkte ner på trajan för att stödja och heja fram några racingvänner som tycker att det bästa som finns är att piska upp en skitgammal motorcykel i höga hastigheter på en roadracingbana. Det krävs ett stort mod att köra racing, att sen göra det på en gammal hoj är ännu mer respektingivande. Som vanligt är årsracet en trevlig tillställning dit ofta hela familjer åker ner i husvagn med mekanikertält och hoj för att tävla, uppleva doften av racingolja och mullret från vråltrimmade maskiner. Det är kul att gå omkring i depån och snacka med förare och mekaniker och njuta av stämningen och såklart att se loppen.

På något sätt tycker jag att racing på ett tydligt sätt visar att det är vägen som är målet. Det är ju under loppet allt sker, adrenalinet pumpar och förarna gör allt för att jaga den som ligger före och det krävs ett extremt fokus och närvaro i nuet. När man är i mål har man den placering man lyckats uppnå, det går inte att ändra på, och man laddar för nästa runda och lagar det som har gått sönder.

Jag hörde idag på jobbet en rolig anekdot på temat det är vägen som är målet. En kollega träffade i USA en gammal farbror som någon gång på sextitalet körde sin traja från New York och skulle ta sig till västkusten. Nånstans på vägen totalhavererade hojen i en liten stad vid klippiga bergen. Det tog några månader att få fram reservdelar för att reparera motorcykeln men när den var fixad hade han redan skaffat jobb och en flicka och blev kvar i den lilla staden där han sedan bosatte sig för ett lugnt och behagligt liv som turistguide och jägare. Hade inte trajan visat honom att den platsen han hamnade på inte bara var vägen utan också målet för honom hade han bara dundrat igenom stan och kanske återvänt till New York för att leva ett helt annat liv. En intressant och tankeväckande historia som man eventuellt kan lära sig något av.

På väg hem från racingen fick jag sällskap av ett par polare. Det blev en fin tur längs vackra vägar med ett par trevliga små oplanerade mekstopp i den ljumma kvällssolen.