Shopping. Jag läste nånstans att en stor del av befolkningen uppger shopping som ett av sina främsta fritidsintressen. Inte konstigt att folk mår dåligt då. Man går in i en affär, går runt några varv och sen väljer man ut nåt som man köper. Så var det färdigt. För mig låter det ganska ångestfullt. Ingen utmaning eller nåt nytt man lär sig eller ens något mål som uppfylls. Just mätbara mål som man själv kan påverka lär ju vara det som gör att folk trivs på arbetsplatser och motsatsen, oklara mål som man inte kan påverka får människor att gå in i väggen. Så det märkliga är att folk väljer att roa sig med något sånt som shopping på sin fritid.
Missförstå mig inte nu, jag har verkligen inget emot handeln som sådan och jag gillar verkligen att göra av med pengar, men just shoppingen som fritidssyssla utan innehåll känns så tom. Däremot om man ska hålla en gammal hoj i skick så har man verkligen anledning att köpa en massa intressanta saker som ofta är så svåra att hitta att själva letandet blir ett äventyr.
Det ger också möjlighter att se mätbara resultat och man kan enkelt sätta upp meningsfulla mål med sin hobby. Som exempelvis att hojen ska vara körklar till sommaren, ställas ut på Norrtälje CBS, trimmas att gå fortare än 100 miles/hour, byggas om med den längsta gaffeln i mälardalen eller vad man nu roas av. Hela listan är hur lång som helst och det är du själv som bestämmer.